Det är som en grekisk tragedi.

Sättet hur dessa bubblor med tunga, ödesmättade steg blåses upp och spricker. Under kontrollerade former och med begränsad utsträckning leder de till begränsade härdsmältor, som krisen i Sverige på 90-talet.

När man går upp en storleksordning leder de till total kollaps. Låt oss ytterligare en gång ta upp den proverbiala historieboken: låne- och ägandekris i Sparta. I Rom. I Frankrike. I Ryssland.

I samtliga fall är mekanismen följande:

Förmågan att producera (t.ex.i form av fabriker, mark, eller arbetskraft) samlas i händerna på en ekonomisk elit. Denna elit lånar ut denna förmåga till resten av samhället och uppbär för detta ett arrende/ränta, vilken används för ytterligare koncentration av produktionsfaktorer – dvs makt - i händerna på nämnda elit.

På så vis förflyttas makten i samhället till en oligarki som utnyttjar denna makt för ytterligare tillväxt. Detta leder till växande spänningar i samhället.

Till slut brister samhällsstrukturen under trycket av dessa spänningar, och samhället kollapsar. Antingen sker detta i en klassisk revolution á la stormningen av Bastiljen, eller med ett mer stillsamt sönderfall á la Sovjetunionen.

Minns Darwins evolutionslära som utsade att den (biologiska) organism som äger lämplighet att tillväxa i ett (eko)system kommer att göra så. Antingen leder tillväxten till en J-kurva med efterföljande krasch, när de av organismens tillväxt uppbyggda spänningarna leder till en systematisk kollaps. Som ett exempel kan nämnas en cancertumör som tar livet av sin värdorganism.

Eller också åstadkoms ett ekvilibrium, en S-kurva, som leder till hållbarhet, t.ex en frisk cell i sin värdorganism.

Vad skiljer dessa två åt? Vad avgör om vi får en krasch eller en hållbarhet?

Skillnaden utgörs av måttfullhet. Det vill säga, begränsning för tillväxt.

Hur går det då ihop; att på en ändlig planet ha tillväxt som singulärt avgörande mått på framsteg? Hur kan företag och deras vinster evigt tillväxa? Hur kan världsekonomin evigt tillväxa?

Just precis – du gissade det! Det kan den INTE. Trots allt vad en hel generation ekonomer - vi har alla träffat dem - med den djupaste övertygelse fortsatt vill framhålla, så är den grundläggande principen för det nu rådande systemet… ohållbar.

Vi har idag en situation, där den evigt tillväxande ekonomin motsvarar cancertumören som hotar att leda hela planeten till kollaps. Man undrar – vilket bryter samman först? Planeten och dess genom hundratals årtusenden noga intrimmade ekosystem (klassiska S-kurvor med enstaka lämmeltåg etc. som iögonenfallande men perifera undantag), eller det ekonomiska systemet?

Märk väl, att vi idag inte talar om nationers kollaps utan faktiskt om hela planetens. Skälet är att vi nu, tack vare en extremt intensiv användning av fossil energi som krafthöjande ”booster-pack”, faktiskt för första gången är mäktiga nog att slå sönder själva Moder Jord.

Nå. Den nu aktuella bubblans nu aktuella sprickande - dvs den s.k "kreditkraschen", med hastigt spridda spin-off effekter, kanske kan bidra till den så eftersträvansvärda framtida måttfullheten... i den bästa av världar!

Tills nästa gång - en illustrationsvideo av människa med övermänsklig (fossil) extrakraft. En kraftfull bild av vår makt här på planeten - och ett frö för eftertanke: Hur förvaltar vi egentligen vår fantastiska makt?