Det grundläggande problemet med ”Peak Oil” är, tror jag, följande: Peak Oil ifrågasätter den världsåskådning (Weltanschauung) som för tillfället dominerar här i västvärlden. En världsåskådning som handlar om framsteg, om demokrati, om rymdresor och om upplysning. En världsåskådning vars grundläggande premiss kan formuleras sålunda: allt blir, sakta men säkert,  bättre!

Man kan spåra denna världsåskådning till upplysningstiden, när vetenskapen kröntes till saliggörande och allsmäktig Gud. Därmed gjordes mänskligheten för första gången till sanna herrar över sin framtid: med vetenskapens hjälp skulle en ständigt ljusare framtid skapas. Ett exempel på denna världsbild är kulturfenomenet Star Trek, som i sig rymmer ett underbart destillat av denna fantastiska tro på framtiden, och på vetenskapen, och på mänskligheten.

Nå. Över nu till individen, och vägran att acceptera Peak Oil.

Individens identitet och jag-upplevelse utgörs av följande obligata teoribildningar: en ”theory of self” en ”theory of others”, och en "theory of the world”, d.v.s en "världsåskådning”. Mycket av dessa grundläggande ståndpunkter är även kända under namnet ”värderingar”.

En individ kommer försvara dessa identitetsdefinierande teorier / värderingar så långt det någonsin är möjligt, bl.a eftersom inget byte till en alternativ uppsättning kan ske utan en kaotisk och skrämmande övergångsperiod under vilken man står utan fungerande ideologiskt-psykologiskt ramverk: jämför den ohyggliga ångest som är kopplad till upplösandet av självet (och därmed teorin om självet) i samband med debuten av psykossjukdomen.

Alltså. Majoriteten kan inte acceptera Peak Oil helt enkelt eftersom man inte vill acceptera Peak Oil.

Vill du acceptera idén att dina barn aldrig kommer flyga? Vill du acceptera tanken att bilismen kommer försvinna och 90% av landets och stadens alla asfaltsvägar (japp, inklusive Norra Länken) blir ett sorgligt monument över mänsklig idioti? Vill du acceptera idén att nödvändiga råvaror – inklusive mat - kommer att behöva ransoneras i Sverige? Eller att du, och alla vi andra, faktiskt kommer bli fattigare för varje år i framtiden?

Just precis – ingen vill acceptera dessa idéer, och därför kan ingen acceptera dem. Vi söker i desperation efter utvägar och hittar vår västerländska, sekulariserade världs största Gudom: Vetenskapen. Vetenskapen kommer att dela röda havet så att vi kan gå torrskodda över. Vetenskapen kommer att bryta brödet och fisken så det räcker till alla.

Därmed har vi utfört en urgammal, och rörande mänsklig, ritual: vi har bett en bön, och nu hoppas vi på ett mirakel. Eller uttryckt med en annan terminologi: vi har förnekat problemet.

Detta resonemang låter sig utan problem föras upp på samhällsnivå: hela vårt samhälle håller på att rusa ut i avgrunden, dels av sin egen levande kraft, men framförallt på grund av en institutionaliserad vägran att se sanningen i vitögat – att byta Weltanschauung. Media, politiker, näringsliv, alla samhällets delar håller krampaktigt fast vid den gamla världsåskådningen, vid det gamla paradigmet.

Post Scriptum. 

Jag kommer troligen återkomma till ämnet Peak Oil inom kort. Under tiden vill jag först och främst ånyo påminna om att oljebrist nyligen drivit ”Världens äldsta demokrati” ut i ett blodigt och orättfärdigt krig. Olja är alltså så viktigt att ingenting fick stå i vägen för dess erövrande.

Jag vill också hänvisa till denna studie som redogör för hur stigande bensinpriser utlöste kollaps på bostadspriser i de gigantiska amerikanska förorterna. Dessa kollapsande bostadspriser ledde i sin tur direkt till den nu aktuella finanskrisen – se inläggen Kreditkrasch 1-3 ovan.

Alltså: Världsekonomin har gått på sitt isberg, och det hette Peak Oil. Vi håller nu på att sjunka med stäven (finansmarknaden) först. Den återhämtning av ekonomin som de flesta väntar sig förr eller senare, kommer att utebli i samma utsträckning som återkomst av billig olja kommer att utebli.

Vidare. Denna studie är baserad på produktionsdata (en bottom-up analys av empiriska data) och kommer fram till att Peak Oil inträffade 2006.

Denna, något äldre, studie av Fredrik Robelius är baserad på beräkningar av reserver och därefter matematiskt uppställda Hubbertkurvor (alltså mer en top-down analys), beräknar sig fram till peak oil mellan 2008 och 2018. Men facit i hand visar det sig alltså tyvärr att Robelius var något för optimistisk.

Avslutningsvis. Minns ni Blur-skivan Modern Life is Rubbish? Nej, det gör inte jag heller. Men titeln och omslaget har etsat sig fast – vi måste komma ihåg att det finns gott om aspekter av dagens samhälle som vi inte kommer sakna.

Övergödningen (d.v.s. utsipprandet av en massa fossilt energi i form av konstgödsel) och den därav följande bottendöden i Östersjön är ett litet exempel. Men framförallt kommer en fundamental omställning á la Peak Oil vara det minsta som krävs för att våra barn ska ha minsta hopp om att få kasta snöboll, bygga snöborgar, eller åka pulka…