Direktlänk till inlägg 21 november 2008

Växthuset

Av Anders Limes - 21 november 2008 15:07



De flesta människor man möter verkar vara överens om följande: utsläpp av koldioxid leder till att halten av koldioxid i atmosfären ökar. En ökande halt av koldioxid leder till stigande medeltemperatur på Jorden. Denna stigande temperatur leder till klimatförändringar, t.ex stigande havsytor. Vi behöver därför minska våra utsläpp av koldioxid.

 

Nästan alla människor jag har talat med om denna fråga, verkar ha uppfattningen att graden av uppvärmning står i proportion till halten av koldioxid – att man kan rita upp ett linjärt förhållande mellan koldioxid och temperatur, eller havsnivå.

 

Just här finns ett tyst feltänk. Man utgår, ofta omedvetet, från att vi talar om en linjär process, när ju verkligheten - vilket borde vara allmänt bekant - är i högsta grad icke-linjär och oförutsägbar.

 

Vadå icke-linjär? Jo – minns ni Jeff Goldblums karaktär i Jurassic Park? Han spelade en excentrisk matematiker som ständigt pratade om kaos och underliga attraktorer. Han ”förutsåg” att kontrollsystemen i parken skulle bryta ihop i en plötslig och okontrollerad kaotisk process, varefter händelseförloppet blev oförutsägbart. Denna förutsägelse grundade han på insikten att komplexa system i princip fungerar icke-linjärt, d.v.s har potential för plötsliga ändringar i sina tillstånd.

 

Jag har själv en gång fått i uppgift att modellera dynamiken i ett mycket enkelt system, bestående av ”vråkar”, ”rävar” och ”kaniner”. Fåglarna åt kaninungar och rävungar. Rävarna åt kaniner och vråk-ägg. Kaninerna åt gräs. Trots detta systems extrema enkelhet var det mycket svårt att justera indata (populationsstorlekar vid simulationens början samt barnafödande och aptit/jaktförmåga) så att det blev stabilt. När vi slutligen lyckats med det, ökade vi på försök rävarnas jaktförmåga med någon procent, varefter hela systemet kraschade: kaninerna utrotades, rävarna dog, och därefter svalt även vråkarna ihjäl.

 

Man kan beskriva systemet som en 3D-graf där x, y, och z-axlarna utgörs av de tre arternas populationsstorlekar. Grafen snurrar kring en punkt – en s.k ”attraktor” -  så länge systemet är stabilt: detta motsvaras av långsamma fluktuationer i populationsstorlekarna. Vid instabilitet lämnar systemet sin omloppsbana och hittar antingen en ny jämvikt – en ny attraktor, eller spårar ur och kraschar.

 

Ett exempel på ett komplext system i balans: en frisk människa som motionerar då och då och äter måttfullt enligt kostcirkeln. Beskrivande parametrar som blodsocker, kolesterol, etc snurrar i jämvikt kring sina attraktorer.

 

Tillför nu en massa extra energi (t.ex. i form av Big Macs) och stillasittande (t.ex. i form av dokusåpor). Systemet kommer först försöka kompensera med hjälp av negativa feedbackloopar, men sedan övervinns kontrollmekanismerna och systemet kraschar in i diabetes, högt blodtryck, kolesterolsjukdom, etc.

 

Om behandling sätts in (framförallt i form av insulin) kan systemet fångas in av en ny attraktor: organismen dör inte, utan hamnar i ett nytt jämviktsläge (som kallas ”det metabola syndromet”). Om ingen behandling ges fortsätter organismen braka iväg i kaos och obalans mot kollaps – d.v.s mot döden, i det här fallet troligen genom s.k ketoacidos.

 

Åter nu till klimatet. Larsen B-isflaket hade funnits i minst 10 000 år när det plötsligt kollapsade i februari 2002. Kollapsen förvånade forskarna: istället för att gradvis minska i storlek förintades hela isflaket (stort som Gotland) på ett par veckor. Det visade sig att smältvatten som legat ovanpå isflaket letat sig ner genom isen och slitit isär den, på plötsligt och oförutsägbart – icke-linjärt - sätt.


Det som hände Larsen B var alltså följande: oförutsedda positiva feedbackloopar tog över händelseförloppet och kastade ut systemet från sin tidigare attraktor runt vilken det cirklat i 10 000 år.


Och det är så det förhåller sig med komplexa, dynamiska system, som t.ex vårt klimat: de fungerar icke-linjärt; omställningarna är revolutionära.

 

Betänk nu följande positiva feedbackloop: permafrosten smälter. Därvid frigörs miljarder ton metan och koldioxid som hittills legat låsta i marken – motsvarande mer växthusgaser än vi hittills lyckats spy ut med alla fossila bränslen sammanlagt.

 

Betänk även denna feedbackloop: När isarna smälter kommer havsytan i dagen – och värme absorberas till havet istället för att reflekteras från den vita isen.

 

Det som är så ohyggligt skrämmande med allt detta är att feedbackloopar som dessa inte ingår i IPCCs berömda klimatmodell!

 

Alltså. Det kan vara så, att även om vi idag helt slutar använda alla fossila bränslen, så är det för sent. Det är möjligt att vi redan har lämnat vår tidigare attraktor, och att vi nu kastas mot en ny, drivna av feedbackloopar långt mäktigare än oss människor.

 

Denna nya attraktor kan antingen ligga relativt nära den nuvarande, och vi hittar en ny jämvikt i ett djungelklimat som under, t.ex Juraperioden.

  

***


Under Jura fångades koldioxid in från atmosfären och bands i växter, växter som sedermera fossiliserades och bildade stenkol och olja. Gradvis minskades därvid växthuseffekten, och klimatet kallnade.


Allt detta fångade, gömda, kol håller vi emellertid nu på att frigöra i atmosfären igen – och det finns onekligen en viss symmetri i att klimatet därmed skulle återvända till den jämvikt som rådde under Jura.


***


 

Eller också hittar planeten inte någon ny jämvikt som är förenlig med liv. Vi kommer då kastas handlöst mot ständigt högre temperaturer, och planeten blir en kokhet öken. Detta har redan hänt – på vår systerplanet, Venus.


Poängen är naturligtvis att vi inte har en aning. Vi har inte en aning om balansen redan är oåterkalleligt rubbad, om vi redan nu handlöst kastas iväg i en okontrollerad växthuseffekt. Och vi vet inte om planeten kan hitta en ny attraktor som är förenlig med liv – eller om vi genom att gräva upp och släppa lös den glömda och begravda kol-demonen har dömt planeten till undergång. Vi vet inte.

 

Som sagt: vårt globala ekonomiska system och dess energiförbrukning har blivit en monstruös, ständigt växande cancersvulst som hotar allt levande. Vi kan bara hoppas – eller be, om man känner för det – att denna cancersvulst kollapsar innan planeten gör det. Och hoppas – eller be – att det inte redan är försent.



 
 
Ingen bild

goffan

26 november 2008 23:51

Tack för ännu en välformulerad domedagare! Kombinationen mat, koldioxid och ett försvarlöst resursslöseri som kastar oss i tangentens okända riktning fick mig att tänka på Good Magazines grafiska illustration av "the average car vs the average human".

http://awesome.goodmagazine.com/transparency/013/transparency013burningfuel.html

Världens tillstånd blir än mer begripligt när man mäter i burgare, bananer och guinness.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anders Limes - 25 oktober 2015 15:49

    Invandringen till Sverige slår, som bekant, alla rekord. Nedan tankar om detta.   1. Syfte   Vilket syfte invandringen har för våra ägare (”eliten”) finns det olika uppfattningar om. En gör gällande, att den drivande dynam...

Av Anders Limes - 9 juli 2015 11:30

Jag har varit borta från bloggen ett tag, som ni säkert har märkt.   Orsaken är, att jag har ägnat all min energi åt att istället bygga en framtid åt mig och min familj - genom att skaffa gård, djur, kunskaper, nätverk, osv är vi nu på en kurs so...

Av Anders Limes - 25 juni 2012 21:24

Det djupa och egentliga syftet med Euron - liksom med all skuldvalutor - är att möjliggöra bankirernas stöld av fokens egendom, som vi tidigare gått igenom. Vi minns även, att det bankirkontrollerade NATO med stöd av det bankirkontrollerade Sverig...

Av Anders Limes - 24 juni 2012 20:19

För inte så länge sedan tog jag ett spadtag i den hundraåriga rabatten av såpnejlikor. Det var svårt, tungt att komma nedåt med spaden, men efter mycket hackande lyckades jag bända upp en fyrkant jord. Och då såg jag orsaken till motståndet: he...

Av Anders Limes - 19 juni 2012 21:23

Stuxnet är samtidens bästa datorvirus. Det är helt enkelt en fantastisk skapelse, en tour de force i destruktivitet. Vi känner numera till en hel del om Stuxnet. Det är ganska stort för att vara ett virus, en halv megabyte, men det är sannerl...

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards