Alla inlägg den 28 november 2008

Av Anders Limes - 28 november 2008 16:26



En sak som präglar vårt moderna samhälle är den djupa kluvenhet som går rätt genom dess alla lager och indelningar. Oavsett om man avser intellektuellt resonemang, konst, vetenskap, samhällsbygge, så är vi i grunden kluvna i vårt förhållande till verkligheten och planeten vi bor på.

 

Denna kluvenhet har kommit till ytan i den nu pågående Depressionen: samtidigt som alla är överens om att vi måste konsumera mer för att rädda ekonomin, så är alla lika överens om att vi måste konsumera mindre för att rädda planeten.

 

Vi är alla överens om dessa två grundläggande sanningar, vilket leder till följande slutsats: vi måste välja mellan vår ekonomi och vår planet. Men den slutsatsen är ju uppenbarligen fullständigt befängd – vilken insikt leder till följande: Vår ekonomi måste brytas sönder så fort som det någonsin är möjligt.

 

Men det är en otänkbar tanke, och därför tänks den inte. Helst tänker de flesta av oss inte alls medvetet (men tveklöst undermedvetet) på dessa svåra saker. Låt oss fundera kring detta en stund – och låt oss i detta syfte kasta oss ut i psykodynamikens spännande värld!

 

Vi har enligt ovan en olösbar konflikt i relationen mellan ekonomi och planet – en konflikt av just den art som Freud talade om. Den olösbara konflikten kan förträngas, ofta på bekostnad av ett ”neurotiskt själsliv”, eller, i svårare fall, ”hysteri”. Om skyddsmekanismerna bryter samman inträder psykosen varvid verklighetsuppfattningen fullständigt kollapsar och patienten skapar sin egen verklighet, komplett med mystisk strålning, förföljelsemani, underliga röster, etc.




***


En psykiater jag träffade en gång berättade följande historia om patienten K:

 

K, 47, var enda barnet, ”klen” som liten, hade klarat av flytten hemifrån hjälpligt men var kvarstående mycket bunden till modern, som i sin tur hade en mycket nära kontakt med K. Fadern dog i unga år.

 

K hade mycket svårt att klara sig i vuxenlivet, och förlorade arbete efter arbete. En morgon kort efter ännu ett sådant nederlag på arbetsmarknaden skulle K resa på besök till sin mor. Han upplevde en svaghet och ostadighet på benen, men han klarade ändå resan. Väl hos modern vaknade K dagen därpå med total oförmåga att röra benen – K var ”förlamad”. Inga utredningar har till denna dag kunnat påvisa någon kroppslig sjukdom.

 

K är nu förtidspensionerad och har flyttat hem till modern igen. Och K och hans mor mår bättre än någonsin: hon kör runt honom i rullstol, lagar mat och bäddar ner honom till natten.

 

På så vis har den olösliga konflikten med barndomens slut och uppbrottet från hemmet ”lösts” genom en ”hysterisk förlamning”.

 

***


  

Alltså. Olösliga konflikter är oerhört slitsamma och farliga för individer som lever med dem. Personligen tror jag inte att ett samhälle är ett dugg bättre på att hantera olösliga konflikter än vad en människa är – vad tror ni?


Vänligen läs nu detta nyliga debattinlägg av George Monbiot. Monbiot, som de flesta av oss känner som en obotlig optimist (trots alla deprimerande saker han berättat om under årens lopp), är fullkomligt modfälld. Han undrar – precis som jag gjorde i det förra inlägget - om det är försent, närmare bestämt: om växthusets feedbackloopar redan har dragit igång, oåterkalleligt? 


Monbiot nämner emellertid inga andra begränsningar för fossilbränslen än politiska konventioner – d.v.s frivilliga neddragningar av konsumtionen. Med den utgångspunkten anser jag all pessimism vara ursäktad, eftersom minskad energikonsumtion är detsamma som minskad tillväxt, vilket är omöjligt att åstadkomma frivilligt i ett kapitalistiskt system – det är helt enkelt emot systemets natur.

 

Vänligen läs nu detta debattinlägg av professor Kjell Aleklett, chef för ASPO international.


Just här finns en smula hopp – faktiskt vårt enda hopp. De fossila bränslena håller på att ta slut. Därför kommer våra utsläpp av fossilt kol att minska långt snabbare än vad någon frivillig, politisk process kunnat ordna. Möjligen t.o.m tillräckligt snabbt för att rädda oss från den hastigt annalkande växthuskatastrofen. Möjligen! 


Och dessutom - när den fossila energin kollapsar så gör vårt ekonomiska system som sagt det också. Därmed kan den olösliga konflikten lösas, och vi kan befrias från det andliga skruvstäd vi suttit fast i sedan vi sålde våra själar till den eviga tillväxten. Det vill säga: till kapitalismen. Det vill säga: till den okontrollerade girigheten.

 

Det finns alltså, trots allt, ännu hopp. Hopp, för mänskligheten. Och hopp för vår lilla blå planet – det enda hem vi någonsin känt:





Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards