Alla inlägg under mars 2012

Av Anders Limes - 30 mars 2012 00:04


Ponera att ledarskiktet i nation A vill angripa nation B. Skälen kan vara många; låt oss ta ett par förslag:


1. B har någon naturresurs som A inte vill eller kan betala för i handel, och alltså istället vill erövra.


2. B har en styrelseform, ett statsskick, eller ett finansiellt system som ledarna i nation A inte kan tillåta att fortsätta finnas till, eftersom detta system gynnar invånarna och/eller folkmakt (demokrati) i B. Om B då får fortsätta existera ostört, kan det i värsta fall leda till att invånarna i A skulle kräva reformer av sitt eget styre eller finansiella system – och detta skulle alltså kunna leda till minskad makt/profit åt ledarna i A. B måste i så fall förstöras, enligt logiken hos As ledarskap.


3. B har varken (1) eller (2), men ligger i vägen för As planerade invasion av land C, som har (1) och/eller (2). B måste alltså förstöras innan man kan gripa sig an förstörandet av C.


4. Och så vidare...


Ponera nu vidare att A har, eller försöker ha, en PR-profil som starkt bygger på att A är ett demokratiskt, defensivt, och fredsälskande land. Det skulle i så fall skapa ett stort, eller mycket stort, mått av kognitiv dissonans om A helt oprovocerat kastade sig över B i ett anfallskrig. Faktum är, att en sådan manöver skulle kunna rasera hela PR-profilen. Ett annat alternativ kan vara att A helt enkelt har en grundlag som förbjuder ledarna att starta ett anfallskrig. Vilket i och för sig (cyniskt) kan ses som en viktig del i nämnda PR-profil.


Det verkar vara ett olösligt dilemma för ledarna i A. De kan eller får inte starta sitt krig, så inget krig startar. Eller?


Det finns naturligtvis en lösning. Om ledarna i A kan övertyga sin befolkning och/eller domstolar att A är under anfall av B, så kan kriget komma igång. Det enda ledarna i A behöver göra är alltså att själva arrangera ett anfall på A, alltså på sitt eget folk - och göra det på ett sådant sätt att man kan övertyga tillräckligt många tillräckligt länge att det var B som utförde attacken. A behöver alltså utföra en ”falskflaggad operation”, det som på engelska är känt som en ”false flag”.


Låt oss ta några exempel på historiska falska flaggor, ett axplock bara:


28/6 1788: Puumalaintermezzot. En till kosacker utklädd svensk avdelning anfaller svenska posteirngar i Puumala, i nuvarande Finland. Gustav III använder denna falska flagga för att starta sitt (katastrofala) Ryska krig 1788 – 1790. Källa: NE.


18/9 1931: Mukdenincidenten, även känt som den Manchuriska Incidenten. Löjtant Kawamoto Suemori i japanska armén detonerar en sprängladdning vid järnvägsstationen i Mukden, i Manchuriet. Japans PR-maskineri skyller omedelbart attentatet på kinesiska terrorister, vilket används som förevändning för den japanska invasionen och annekteringen av Manchuriet som startade 19/9 1931. Källa: NE och, eftersom detta är en helt okontoversiell och fullkomligt vedertagen historisk sanning kan vi lägga till Wikipedia.



27/2 1933: Riksdagshusbranden i Berlin. Klockan 22 på kvällen den 27/2 rapporterades lågor över Riksdagshuset i Berlin. Brandkåren tillkallades, men lyckades inte släcka elden. Närmast omedelbart kom Hitler, Göring, och Göbbels till platsen. Göring angav till Hitler att en kommunist, holländaren Marinus van Der Lubbe hade infångats och att hans medlemskort i kommunistpartiet hittats på honom. Redan dagen därpå – den 28/2 – drev nazisterna igenom Riksdagsbrandlagen  som upphävde de medborgerliga fri- och rättigheterna i Tyskland; detta motiverades naturligtvis med nödvändigheten av att ”skydda nationen” från kommunistiska och andra ”upprorsmakare”.


Van der Lubbe hävdade att han agerat helt utan hjälp, och dömdes till döden. I samma rättegång friades dock alla andra åtalade kommunister, vilket gjorde Hitler ursinnig och ledde till att förräderi och ett antal andra brott i framtiden skulle avgöras i speciella ”folkdomstolar”, politiskt tillsatta organ utanför det befintliga rättsystemet. 


Van der Lubbe ska ha enligt hans egen utsago tagit sig igenom det omfattande kulvertystemet under centrala Berlin, in under Riksdagen. Dessa kulvertar var extremt komplicerade och dåligt utmärkta, vilket tyska militärer efter kriget angett gjort det ”omöjligt” för Lubbe att hitta där utan hjälp. Det är också konstaterat, att något medlemskort från kommunistpartiet aldrig hittades på van der Lubbe.  I Tyskland är det den allmänna uppfattningen att element inom nazistpartiet hjälpte van der Lubbe. Denna åsikt fanns tidigare klart uttryckt på engelska Wikipedia, men har sedan några år gjorts mer otydlig - tyvärr har jag dock ingen cache att bevisa detta med. Källor: Anthony Beevor ”Berlin – Slutstriden”, guidad tur i Berlins bunkersystem 2006, tyska Wikipedia, engelska Wikipedia.


31/8 1939: Gleiwitzincidenten. Tyska styrkor utklädda till polska soldater anfaller den tyska radiostationen i Gleiwitz, Schlesien. Anfallet är en del i den större PR-operationen Operation Himmler, vilken syftar till att skapa intrycket att Tyskland är under anfall från Polen. Som vi väl vet startade Hitler sedan sitt ”försvarskrig” mot Polen 1/9 1939, vilket i sin tur snabbt eskalerade till Andra Världskriget. Källa: Enligt resonemanget i föregående punkt duger Wikipedia.


19/8 1953: Operation Ajax. Organiserade kriminella gäng köps av CIA för att - under den falksa flaggan ”rojalister” - starta upplopp i Teheran mot den demokratiskt valde premiärminister Mossadegh. Upproren resulterar i minst 800 dödsfall, kaos i Teheran, och fängslandet av Mossadegh. Detta öppnade vägen för Shahen (kungen) av Iran att starta sin terrorregim, vilken varade ända tills revolutionen 1979.


Motivet är tydligt; Mossadegh hade nationaliserat de Iranska oljefälten, men Shahen gav omedelbart efter sitt makttillträde tillbaka dessa (och vinsterna från dem) till brittiska och amerikanska oljebolag. Det iranska folket skulle gå miste om dessa vinster, och därmed gå miste om alla möjligheter att bygga upp en modern sjukvård, skolsystem, osv, ända tills revolutionen och åternationaliseringen 1979...


...eller egentligen inte då heller, eftersom de efter revolutionen omedelbart anfölls av Saddam Husseins Irak, som i sin tur var kraftfullt understött av USA i detta krig. Det handlar naturligtvis om Iran-Irakkriget. Men det är en annan historia. Källa: CIA och NE (Mosadeq)


4/8 1964: Den andra Tonkinincidenten. Amerikanska flottstyrkor kränker Nordvietnams territorialvatten, officiellt för att signalspana. De vägrar att avlägsna sig trots uppmaningar från Nordvietnam, vilket utlöser ett (fullt lagligt, enligt internationell rätt) anfall från nordvietnamesiska torpedbåtar 2/8.


Den 4/8 anger sig den amerikanska jagaren USS Maddox anfallen på nytt, vilket president Lyndon B Johnson tar som ursäkt för att starta bombningarna av Nordvietnam, vilka började ett par dagar därefter. Dessa bombningar eskalerade snabbt, som vi vet, till Vietnamkriget.


Emellertid skedde ingen attack den 4/8. Det hela verkar röra sig om att en överspänd hydrofonoperatör på Maddox hörde jagarens egna propellerljud och feltolkade dessa som inkommande torpeder. Denna feltolkning fångades dock tacksamt upp och förstorades av de krafter i USA som önskade krig. Källa: National Security Archive, samt NE.


8/6 1967: USS Liberty. USS Liberty var ett amerikanskt obeväpnat (endast ett par kulsprutor) signalspaningsfartyg som patrullerade på internationellt vatten i Medelhavet, norr om Sinaihalvön. Uppgiften verkar ha varit bevakning av det då pågående 6-dagarskriget (5-10/6 1967). Fartyget var alltså på internationellt vatten, och hade en amerikansk flagga i masten. På morgonen den 8/6 överflögs fartyget av ett antal israeliska propeller- och jetflygplan. Piloterna och besättningen på fartyget ska ha vinkat till varann.


Kl 14 anländer två stycken israeliska attackflygplan, som dyker mot fartyget och öppnar eld med raketer, bomber, och automatkanoner. Upprepade anfall utförs, ända tills attackplanens ammunition tar slut. Kort efter detta avlöses dessa plan av ytterligare två plan som anfaller fartyget med napalm. Den amerikanska flaggan verkar ha skjutits bort/skjutits sönder någon gång under detta, varför ytterligare en flagga hissas. Anfallen fortsätter. Efter att även dessa plan fått slut på ammuntition, anländer ett antal israeliska torpedbåter, som avfyrar ett antal torpeder, varav en träffar. Men Liberty sjunker inte.


Under hela denna tid försöker Liberty nå den amerikanska 6:e flottan, framförallt hangarfartyget USS America, men misslyckas på grund av israelisk störsändning. Till slut hittar man en öppen frekvens (det rör sig som sagt om ett signalspaningsfartyg, extremt välutrustat med radioteknik), och två attackplan lyfter för att understödja Liberty. Dessa attackplan beordras dock tillbaka till hangarfartyget av President Lyndon B Johnson personligen.


Slutligen avslutas anfallen. 34 amerikanska besättningsmän dog. 172 skadades, en förlustprocent om 70% för besättningen. Hela episoden har sedan dess mörklagts, men det finns trots det gott om vittnesmål om vad som inträffade.


Källor: US Naval Court of Inquirys publicerade rapport. Och Ward Boston, som var en av dem som sammanställde USNCIs rapport. Ett omfattande vittnesmål från honom finns här, och här finns en del ytterligare kommentarer.


Motivet? Några förslag?


Som sagt, det hela har mörklagts, och någon oberoende utredning har aldrig offentliggjorts. Att det skulle röra sig om ett ”misstag” att upprepade gånger anfalla ett tydligt markerat, (i princip) obeväpnat fartyg på internationellt vatten tycker jag faktiskt inte låter sannolikt. Det finns också en uppgift att sjätte flottan signalerat till Liberty dagen innan att dra sig längre ut till havs – men att denna signal skickats ”på fel frekvens”. Observera att det är ett signalspaningsfartyg vi talar om. Inte heller detta låter alltså särskilt sannolikt.


Det kan alltså inte uteslutas, tvärtom förefaller det sannolikt, att idén var att utföra en falsk flagga genom att sänka USS Liberty och döda alla ombord för att eliminera alla vittnen (en misstanke som styrks bl.a av användandet av napalm mot ett fartyg). Avsikten var troligen att därefter skylla angreppet på Egypten – vilket skulle dra in USA i kriget. Emellertid överlevde USS Liberty och hennes vittnen, och planen fallerade.


Ännu mer sannolikt är tyvärr att vi aldrig kommer få veta.


Varför har jag skrivit ner denna deprimerande historia om falska flaggor? Därför att jag misstänker att vi inom kort kommer få mycket stor anledning att återkomma till ämnet.


Låt oss hoppas att jag har fel.


Tillägg: Alla exempel ovan består av två delar; en falsk flagga (chock) och radikal politik eller krig (huvudplan). Notera att det i samtliga fall handlar om extremt liten tidsutdräkt mellan dessa två delar, chock och huvudplan. Det faktum att nazisterna redan morgonen efter riksdagshusbranden hade färdig lagstiftning att föreslå, är ju t.ex ytterst suspekt. Denna doktrin, att använda en (skapad) chock för att genomdriva en huvudplan är lysande beskriven i Naomi Kleins mycket läsvärda Chockdoktrinen.

ANNONS
Av Anders Limes - 27 mars 2012 23:26



Låt oss återvända till ämnet ”Peak Oil”. Om detta är nytt för dig, vill jag först och främst hänvisa till mina tidigare inlägg i ämnet.


Situationen idag är alltså att vi befinner oss på ”platån” i kurvan över oljeexport genom världshistorien. Oljeutvinningen kan inte längre öka – all ny utvinning som tillkommer går helt och fullt åt till att kompensera de gamla oljefält som sinar. Nästa fas i kurvan är, som sagt, den oändliga minskningen av oljeutvinning.


Det talas ibland om nya ”tekniska metoder” att extrahera olja ur gamla fält. I huvudsak handlar detta om två saker.


1. Att pumpa in vatten (och/eller gas) i fältet för att öka oljans tryck och på så vis lättare kunna få upp den ur marken.


2. Att från befintliga borrhåll skicka ut horisontella borrhål för att fånga den olja som kan finnas kvar i ett tunt skikt, ibland bara ett par meter tjockt, djupt nere i marken.


Det vanliga är att dessa två tekniker kombineras på ett och samma fält.


Låt oss nu betrakta världshistoriens rikaste oljefyndighet, superjättefältet Ghawar i Saudiarabien.


Ghawar ser tredimensionellt ut som en tjock pannkaka som ligger på en långsträckt ås av berg djupt under marken. Detta underjordiska berg är format som en utdragen skål med en central fördjupning. Själva fältet är 30 km brett och 280 km långt i nord-sydlig riknting. Det sträcker sig i söder in under världens största sandöken Rub Al-Khali.


Produktionssiffrorna för Ghawarfältet betraktas som en statshemlighet i Saudiarabien, och är alltså inte tillgängliga. Troligen producerar fältet idag c:a 4,5-5 miljoner fat olja per dag (Av en total världsproduktion på drygt 80 miljoner fat).


En ytterligare sak att känna till angående Ghawar är att det är inte vilken olja som helst som utvinns här. Det rör sig om lätt (stor andel relativt små molekyler – lätt att raffinera) söt (liten andel svavelföreningar – lätt att raffinera) olja, den bästa i världen.


Men Ghawar sinar.


För att upprätthålla oljeproduktionen i denna fantastiska fyndighet har man därför anlagt en perimeter av vatteninjicerande hål runt hela fältet. Dessa sprutar in vatten kring periferin, och detta vatten ökar trycket i fältet, varpå oljan flyter upp mot ”pannkakans” högsta och centralaste delar. I takt med att vattenfronten närmar sig ytan och centrum, faller alltså hela tiden fler och fler perifera borrhål bort ur produktion: de börjar pumpa upp olja med alltför hög vattenhalt för att vara användbar.


Denna mekanism motverkar man emellertid genom att, från de fortfarande oljeproducerande borrhålen i centrum, skicka ut horisontella hål för att samla upp det sista av den hastigt minskande bubblan av kvarvarande olja. På så vis har man kunnat hålla produktionen kring de nämnda 4,5 – 5 miljonerna fat per dag.


Betrakta nu denna bild som illustrerar förloppet i den västra (vänster) respektive östra (höger) halvan av ett tvärsnitt av fältet. Blått är vatten. Grönt är vattenblandad olja med för hög halt vatten för att vara användbar. Lila är den lätta, söta oljan. Bilden är plankad från denna mycket informativa men tämligen tekniska artikel hos The Oil Drum.


 


Som vanligt säger en bild mer än tusen ord. Det vi inser när vi betraktar denna bild är följande:


När den vattenblandande oljan når de sista horisontella hålen är Ghawar slut. Och vidare: detta slut kommer komma abrupt, plötsligt, och oåterkalleligt.


Besinna detta ett ögonblick.


Besinna nu även detta: Raffinaderikapaciteten i världen är, i princip, byggd kring den lätta, söta olja. Denna tar nu hastigt slut. Återstående resurser består av tung, sur olja och/eller är belägna på extremt ogästvänliga platser (extrema havsdjup, arktis, etc) med långa och svåra transporter (allt detta betyder alltså låg EROEI) till raffinaderier som inte är byggda för att ta hand om denna olja.


Vem investerar i raffinaderier? Inte många, eftersom vinstmarginalerna minskar hastigt p.g.a hastigt sjunkande EROEI för denna tunga, sura, svårtillgängliga olja.


Ett ytterligare skäl är naturligtvis att bankirernas skuldvaluta kramat åt struptaget om hela den tidigare ”kreditmarknaden” - kvoten ”avkastning”/”ränta” är (i reala termer) hastigt minskande, en tendens som ytterligare förstärks av stigande råvarukostnader (aluminium, stål, osv) på grund av ökad energikostnad (på grund av minskande EROEI) för att framställa dessa råvaror.


Det finns alltså knappast något profitincitament att investera i raffinaderikapacitet. Och även om det fanns, så skulle investering av ytterligare resurser för att få denna låg-EROEI-olja ”till konsument” bara tjäna till att ytterligare minska ett redan mycket lågt EROEI. Och EROI-minskningen, eller rätttare sagt EROEI-klippan är som sagt det centrala problemet med Peak Oil.


Och även om inget av detta gällde, så kommer dessa eventuella nya fält dels dröja i storleksordningen ett decennium  innan de når maxutvinning (långt efter att vi halkat ner för den oåterkalleliga utförslöpan på Hubbertkurvan med åtföljande hyperinflationär kollaps i skuldvalutasystem). Och trots detta, kommer daglig maxutvinning aldrig vara mer än en bråkdel av Ghawars eller de övriga, sinande, jättefälten av lätt söt olja som bildat den energimässiga (=reella) basen för vårt nuvarande industrisamhälle.


Och även om inget av detta gällde, är som sagt de fyndigheter som upptäcks idag storleksordningar mindre än de fyndigheter vi byggt vårt totalt oljeberoende samhälle på.


Kort sagt. ”Teknisk utveckling” av befintliga fält kommer för det första något förlänga tiden på Hubbertkurvans platå. Och för det andra, se till att nedförslutningen på andra sidan blir desto brantare – och den resulterande hyperinflationära kollapsen alltså desto kraftigare.


Detta är allt, precis allt, vi kan hoppas på från sådan ”teknisk utveckling”.


Tillägg: Cornucopias nyligen genomförda genomgång av Peak Oil är extremt bra, och kan starkt rekommendreas. Cornucopias avklädning av det desinformerande propagandamaskineriet av Peak Oil-"förnekare" är om möjligt både ännu bättre, och framförallt ännu viktigare. Läs båda!

ANNONS
Av Anders Limes - 25 mars 2012 17:08



Ett sätt att försöka forma beteende är som bekant att använda positiv förstärkning, d.v.s belöna önskvärda beteenden. Ett sätt att göra detta på, är vad som inom psykologin kallas ”Token Economy”. 


Poängen är alltså att man har ”tokens” (d.v.s. ”symboler”) som i sig själva är värdelösa, men som går att byta mot värde. Exempel på symboler kan vara papperslappar, tändstickor, skåror i en pinne, osv. Exempel på värde kan vara belöningar i form av, t.ex dataspelande, frukost på sängen, popcorn, osv.


När barnet utför en syssla som man vill förstärka (t.ex. städar rummet) får barnet en belöning i form av en noga definierad mängd tokens, vilka barnet direkt kan byta mot värde och/eller spara till senare. Som ni förstår är det ingen som helst skillnad på en ekonomi med papperspengar och en token/symbol-ekonomi.


Låt oss föreslå en sådan familj, där symbolerna utgörs av papperslappar med mammas signatur på.


Dessa papperslappar kommer ut i cirkulation när föräldrarna betalar barnens arbete med dem. De har ”värde”, eftersom de går att byta mot värde från både föräldrar (godis, t.ex.) och från barn (städning av rummet, t.ex.) Vi inser alltså att vi har ett välfungerande valutasystem. Vi inser vidare, inget värde residerar i papperslapparna: de hänför allt – 100% – av sitt värde från det arbete som utförs av familjen. Själva är de bara just det: papperslappar. De utställs inte som lån, bär inte med sig någon skuld, och uppbär ingen ränta. Och de saknar faktiskt till och med myntfot. De fungerar alldeles lysande i detta system ändå.




***




Ett av många historiska exempel på sådan skuldfri valuta som getts ut av regeringen, och fått sitt värde definierat av ekonomin och möjligheten att betala skatt med valutan, är de engelska ”räknestickorna” (Tally stick). Denna valutaform var i kontinuerligt bruk i drygt 700 år, och var det valutasystem som låg till grund för Englands, och senare Storbritanniens skapande av världshistoriens dittills mäktigaste imperium. Tally Sticks hade ingen skuld. Ingen ränta. Och ingen valutakollaps.


Naturligtvis var denna icke bankskapade och icke skuld- eller räntebelagda valuta det första bankirerna förstörde när de tagit över sedeltryckarmakten i och med skapandet av den privatägda ”Bank of England” (i vilken de köpte sina aktieandelar genom att betala med - just det - Tally Sticks). Förstörelsen av räknestickorna var mycket bokstavlig: de eldades upp inuti själva symbolen för brittiskt folkstyre, parlamentshuset. Elden spred sig emellertid och själva parlamentshuset brann ner. En mer kraftfull ödesmättad symbolik än så är det svårt att föreställa sig.


***



Ponera nu att en extern entitet, närmare bestämt grannen mitt över gatan, kommer och knackar på hos vår familj. Grannen föreslår att han skall börja ge ut sedlar, och att föräldrarna får låna dessa av honom mot ränta. Varje dag vill grannen ha 5% av sedlarna tillbaka till sig. Grannen kommer alltså vara den enda entiteten i ekonomin som får inkomst i form av sedlar – giltiga betalningsmedel – utan att behöva utföra något arbete. Och därmed blir grannen den enda entiteten i ekonomin som får tillgång till värde utan att någonsin ha lyft ett finger för att förtjäna detta värde.


Grannen hamnar alltså i exakt samma position som en ohederlig familjemedlem som sitter uppe på natten och förfalskar moderns namnteckning, med exakt samma avsikt att få tillgång till värde utan att göra rätt för sig. Kort sagt, grannen är inget annat än en falskmyntare


Vi inser också att familjens ekonomi kommer bli mycket ansträngd av detta krav på räntebetalning till grannen. Grannen kommer ju hela tiden extrahera en tribut av värde från de värdeproducerande delarna av ekonomin, men aldrig ge något tillbaka. Vi inser vidare att familjen, genom att ge upp kontrollen över sedeltryckandet, förlorar möjligheten att reglera värdet på sedlarna. Detta öppnar naturligtvis för grannen att trycka massor av nya sedlar, för att sätta familjen i skuld, så att han (1) kan uppbära mer ränta. Därefter kan grannen stoppa flödet av pengar, vilket gör det omöjligt för familjen att betala räntan, för att inte tala om att ”betala av” på ”skulden”. Grannen kan då komma och (2) mäta ut familjens egendom: bära bort TVn, frakta bort möblemanget, till slut ta över huset, osv.


Naturligtvis kommer familjen tacka nej till grannens erbjudande: ”Vi ger ut våra egna sedlar. Fria från skuld och ränta. Ta nu dina vidriga manipulerande planer och Försvinn!” kan man tänka sig att grannen får till svar.


Så varför har inte bankirerna fått samma svar från världens folk?


Det har de naturligtvis fått. Många gånger. Men de har ändå, genom ändlösa intriger, lyckats usurpera pengatryckandet, och världens alla folk försmäktar nu under deras falskmyntande bedrägeri, slavar under bankirernas orättfärdiga ”skulder”.


För övrigt, och lite friare associerat: ordet ”Token” låter ju på engelska väldigt mycket som namnet ”Tolkien”. J.R.R Tolkien var som bekant en stor tänkare på många plan. Inte minst insåg han katastrofen med att folken förlorade makten över valutaskapande, vilket illustreras av dessa två citat från den store författaren:


Throned above all, in a manner without parallel in all past, is the veiled prophet of finance, swaying all men living by a sort of magic, and delivering oracles in a language not understood of the people.”


There should only be one source of money: one fountainhead from which flows the nation’s blood to vitalise commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people… In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the State.”


Dessa citat av Tolkien föder tanken att Maktens Ring kan ses som en symbol för skuldvalutan – 


Den som kan ge oändlig makt; makten över all världens värde och all världens kapital, och därmed makten över alla världens folk och länder, och planetens framtid, makten över krig och fred, och så vidare, och så vidare...


Men samtidigt den makt som korrumperar sin användare till en hjälplös skugga, en krossad slav under Ringens/Räntans/Skuldens förtärande, förkrossande eld...



***


De av oss som läst Tolkiens böcker känner till det näst sista kapitlet i ”Konungens Återkomst”: ”Fylke Rensas”. Detta kapitel (som av någon anledning utmönstrats ur filmen) handlar om hobernas återkomst till Fylke – bara för att finna sitt hemland förött av samma industrialisering, med samma kalhyggen och slagghögar, som de sett så mycket av kring Isengård och i Mordor.


Det visar sig att Saruman, i purt hat mot hoberna, tagit sig till Fylke för att förstöra landet med hjälp av ”framsteg” och ”tillväxt”. Frodo, Sam, Merry, och Pippin bildar emellertid sandkornet som motståndets pärla fälls ut kring, och Saruman slängs ut, hans industrier vräks omkull, och nya träd planteras.


Jag har alltid känt att just detta kapitel är ett av de viktigaste – kanske det allra viktigaste – i hela trilogin. Och det plågar mig att det redigerats bort från filmen.


***



Men det finns, som sagt, en utväg. Vi kan när vi enas kring detta - när vi vill - kasta av oss skuldvalutans fruktansvärda ok, och befria planeten, civilisationen, och mänskligheten från skuldvalutans ofrånkomliga krav på oändlig tillväxt och därmed mord på allt som lever. Vi kan befria oss från den ofrånkomliga samhällskollaps som kommer orsakas av planetens död och demokratins sammanbrott, båda i sin tur direkta effekter av skuldvalutan.


Det finns redan idag växande rörelser i denna riktning. Som jag ser det, utgör alltså den här sortens uppvaknanden kärnan av det svaga, fladdrande hopp som kan återstå i dessa mörkrets dagar. Exempel på sådana här rörelser är The Zeitgeist Movement, Occupy Wall Street, här i Sverige naturligtvis JAK bank, en medlemsägd och räntefri bank. Inget hindrar dig från att idag öppna ett konto där.


Vi kan faktiskt kasta skuldvalutan tillbaka i den brinnande helveteseld varifrån den kom. När vi - de 99 procenten - enas om saken, alltså - När vi vill - kan vi vakna ur skuldvalutans mardröm, och börja bygga en bättre värld. Det ligger i våra, i mänsklighetens, händer.



Och det är vårt sista hopp.




 

Av Anders Limes - 20 mars 2012 21:59

Detta är del två av två delar i min genomgång av ett alternativ till den omöjliga skuldvalutan. Del 1 finns här.


7. Kredtitgivning

EKR adderas alltså automatiskt på konton enligt ovan. Banken bör kunna låna ut en del av dessa sparade EKR enligt FRB-principen (fractional reserve banking). Dessa lån kan inte ges mot ränta, av två skäl. För det första är ränta en aspekt av en tillväxande ekonomi, vilket är uteslutet enligt GF. För det andra skulle en sådan tillväxt av skuldmängden utan tillväxt av valutamängden som sagt leda till utmätningar baserat på obetalbar skuld, med åtföljande samhällskollaps, och intet vore vunnet av vår valutareform. Istället för ränta tas en engångsavgift, säg 3%, upp av låntagaren, som alltså måste betala tillbaka 103 EKR vid ett lån på 100 EKR. Amorteringsfria lån kan naturligtvis inte förekomma.


Men, undrar ni kanske, innebär inte FRB ett skapande av valuta ur intet?


Nej. Under förutsättning att FRB inte tillåts skapa valuta. Detta kan ordnas genom att definiera "primärkonton", där valuta skapas via energigenerereing, enligt ovan. Pengar kan lånas enligt FRB från "primärkonton" till "sekundärkonton". Från dessa kan inge pengar lånas fraktionellt, utan endast användas till konsumtion.


Valuta utan reell myntfot (t.ex. skuldvaluta) innebär ett skapande av valuta ur intet. FRB, enligt reglerna ovan, innebär egentligen bara ett smörjmedel för ekonomin.


Vilken ”energi” är det då som lånas?


Det är, i princip, pulser av energi som lånas. Det centrala exemplet på pulsad energi är den nu pågående (men hastigt avklingande) fossilenergipulsen, som gett upphov till industrialiseringen.


Det är logiskt att låna högvärdig, koncentrerad energi (och att låna energi motsvaras alltså i vårt system av att låna EKR, tack vare energimyntfoten) idag, använda den till investeringar som bara kan göras med pulsad energi (järnvägar, vindkraftverk, osv, osv), och sedan återbetala lånet i form av energibesparingar (järnvägar) eller energigenerering (vindkraftverk). Detta är naturligtvis vad vi bör ägna vår sedan årmiljoner sparade fossila energipuls åt, enligt GF.


Vi upptäcker alltså att bankerna förlorar både räntan och senioraget som inkomstkälla, och lämnas i princip endast med engångsavgifterna för långivning. Detta gör att bankernas profiter kommer förångas, vilket är logiskt med tanke på att banker som sagt inte producerar något av värde, och alltså inte bör belönas som om de gjorde det.


Bankväsendet kan istället omorganiseras till lokala, icke-vinstdrivande stiftelser/kooperativ, för att hantera valuta-energibokföringen och ställa ut krediter för investeringar. Kort sagt, att göra vad banker borde göra, som bidragande delar till ett fungerande samhälle.



8. Livscykel

Låt oss jämföra två tillverkare av trådbussar, A och B, samt en dieselbusstillverkare C. Låt oss betrakta kostnaderna i EKR (=energi) för tillverkning (Et), årskostnaden för bruk och underhåll (Ebu). Låt oss addera årsvis CO2-skatt. Låt oss vidare betrakta årsvis inkomst av biljettförsäljning (Ei) och inkomst vid försäljning av trådbussen till återvinning (). Låt oss även addera förväntat livslängd i år (L). Minns, att med en energimyntfot återspeglas dessa storheter direkt i balansräkningen som kanske (arbiträra värden inlagda naturligtvis) ser ut som följer:




 

A

B

C

Et

-100

-50

-10

Ebu*

-2

-5

-4

CO2

0

0

12

Ei*

10

10

10

20

10

2

L

10

10

10

Totalt över L

100

20

-148






*I denna enkla modell har jag inte lagt in hur (enligt GF) Ebu för dieselbussen kommer tilltaga år för år, och inte heller att Ei blir 0 för dieselbussen de dagar (fler och fler under L) då den måste stå stilla p.g.a bränslebrist, allt enligt GF.




Observera nedersta raden. Detta är det avgörande för vilken buss man investerar i. Men, undrar ni kanske, vem skall räkna ut den nedersta raden? Något centralt verk?




Nej.




Vad som behövs är en i realtid parallelberäknande mekanism som tar hänsyn till all tillgänglig information och aktivt söker information angående (t.ex.) där sådan saknas. Vilken entitet kan vi överantvarda denna beräkningstyngd på?




Just det. Den fria marknaden. Att centralstyrning av ekonomier inte fungerar, har vi ju tillräckligt med exempel på genom historien, inte minst idag, dag för dag, i de kollapsande, hårt centralstyrda (centralbanker) euro- och dollarvalutaområdena.


En san till angående livscykelanalysen ova: notera att centralplaneringsåtgärder som "ränta", "värdeminskning av valuta", osv inte dyker upp i analysen. Systemet gynnar alltså fritt företagande eftersom spelreglerna är stabila och valutans värde (1 EKR = 1 Wh) är stabila.



9. Dagens ”skulder”

Inuti systemet av skuldvaluta är, som sagt, dessa ”skulder” obetalbara. Det finns vidare en otäck kristen-västerländsk emotionell botten i ordet ”skuld”; det antyder ju att den som satt sig i ”skuld” har gjort något ”fel”. Ordet innehåller inte, varken etymologiskt eller emotionellt, någon ledtråd om sanningen, som ju är att den som satt sig i ”skuld” endast gjort sin samhällsplikt i en reellt tillväxande ekonomi, nämligen att öka mängden valuta (eftersom skuld och valuta som sagt skapas samtidigt i skuldvalutan).




Går vi ut ur systemet av skuldvalutan (S) ser vi dock tydligt hur det förhåller sig. Detta öppnar för två möjligheter.




Antingen efterskänkes alla skulder.




Eller också (mer sannolikt kanske) låter vi växelkursen S / EKR sättas av utbud och efterfrågan på de respektive valutorna, vilket kommer leda till en mycket låg kvot S / EKR. Så fort man fått tag på en liten mängd EKR kan då alla ”skulder” inom S snabbt betalas, och skuldvalutan kan förpassas till montrar i museers skräckkabinett, där den hör hemma.




Tidigare anställda i den (enligt, bl.a GF) extremt överdimensionerade banksektorn kan börja ägna sig åt värdefulla arbetsuppgifter. Och på sådana arbetsuppgifter lider vi alltså, enligt både GF och KS, ingen som helst brist.



10. Sammanfattning. 

a) Vi inser alltså att en energivaluta med CO2-koppling ger oss verktygen att decentraliserat och demokratiskt anpassa oss till GF.




b) Ett sådant system ger oss också en chans att faktiskt avvärja KS. Vidare ger oss EKR+CO2 verktygen att stegvis avskaffa skuldvalutan utan samhällskollaps.




c) Dessutom ger EKR+CO2 möjligheten att decentralisera ekonomin, och därmed beslutsfattande, och ger på så vis naturlig styrka åt demokrati och frihet.




d) Detta med demokrati och frihet förstärks ytterligare av att medborgare i ett samhälle med EKR+CO2 får helt naturliga och mycket kraftiga incitament att tillägna sig rationellt tänkande baserat på verkligheten på planeten. Detta kan möjligen utgöra den så otroligt efterlängtade motvikten till den hastigt tilltagande fascismen jorden runt.




EKR+CO2 ger oss alltså hopp om att lösa alla de gigantiska och existentiella hot som stirrar demokratin, mänskligheten, planeten, och civilisationen rakt i ögonen – hot som tillväxer för var dag.



Tack för uppmärksamheten.


Vänligen hör av er via mail (zorn08@gmail.com) eller här på bloggen för en pdf-version av del 5.


Tillägg: Jag har förtydligat punkt 7 ovan. Tidigare stod det (otydligt) så här:

"Nej. 

Valuta utan reell myntfot (skuldvaluta) innebär ett skapande av valuta ur intet. FRB innebär egentligen bara ett smörjmedel för ekonomin."


Men det är alltså rättat nu.

Av Anders Limes - 20 mars 2012 21:31

Som vi sett måste vi obetingat lämna den omöjliga skuldvalutan. Här nedan följer ett förslag på en alternativ valuta.


1. GF&KS


Låt oss först och främst dra oss till minnes förutsättningarna mänskligheten har idag på planeten. Peak Oil har inträffat (2008). Framtiden kommer därför karaktäriseras av decentralisering, lokalsamhällen, och minskad komplexitet. Negativ reell tillväxt kommer utlösa hyperinflation i skuldvalutasystem. Låt oss kalla allt detta för Grundförutsättningen (GF). Vi kan inte ändra GF. Vi kan däremot påverka hur plågsam omställningen kommer vara.


Vidare leder tilltagande växthuskatastrof till ett allt instabilare klimat med hastigt kollapsande biosfär, inklusive förutsättningar för mänskligt liv/civilisation på planeten. Den centrala drivande kraften i klimatkollapsen är antropogena CO2-utsläpp. Låt oss kalla detta för Katastrofscenariot (KS). Vi kan, möjligen, hejda KS om vi hastigt kan minska CO2-utsläpp, samt hjälpa planeten binda CO2 från atmosfären.


Vilket för oss till ämnet: mitt förslag på en ny valuta, att ersätta den totalt omöjliga skuldvalutan.


2. Definition

Den nya valutan kallar vi Energikronan (EKR). Den har en energimyntfot, d.v.s en direkt koppling till verkligheten, närmare bestämt är det så att varje EKR motsvaras av 1 Wh, vilket också står tydligt angivet på sedeln.






3. Valutaskapande

Valuta skapas när energi genereras. För att få ett fungerande system föreslår jag att vi kvalificerar detta till följande: Valuta skapas när elenergi (t.ex. 230 V/ 50 Hz) genereras och matas in i ett elnät. Genereringen kan i sin tur ske i allt från en familjeägd vindsnurra, till ett by-ägt vattenkraftverk i den lokala forsen, till ett aktiebolags vågkraftspark utanför västkusten, till statens stora vattenkraftverk i norrlandsälvarna. EROEI kommer tillsammans med CO2-kopplingen (se nedan) att leda till en naturlig glidning mot vind- och vattenkraft. Vilket är högst önskvärt enligt både KS och GF.




Att mäta elflöde är som bekant ganska lätt, allt som behövs är en plomberad elmätare mellan energikällan och nätet. Denna står i radio- eller trådkontakt med den lokala banken – helt analogt med hur t.ex Fortums automatiska elmätare fungerar idag alltså.




Nettoproduktion av el bokförs med skapande av motsvarande mängd valuta på producentens bankkonto.




Vi får alltså med detta ett kraftigt incitament för att öka lokal, decentraliserad elproduktion. Detta är önskvärt med tanke på GF.


4. Valutaförstörande

Valuta förstörs när energi konsumeras. Energi kan som bekant inte förstöras, endast omvandlas till mindre högvärdiga former. Jag föreslår att vi accepterar elektricitet som energi där 1 Wh = 1 EKR, och värme som energi där (t.ex.) 1 Wh = 0,1 EKR; detta speglar det faktum att värme, p.g.a högre entropi, är långt mindre användbar än el, även om energiinnehållet är det samma.


Alltså, jag kan använda en EKR att köpa 1 Wh elektricitet. Om jag vill kan jag använda elen till att producera värme och sälja värmen, men jag går då med förlust om 0,9 EKR / Wh. Det gör jag alltså inte. I den utsträckning jag behöver använda elen till värme konsumerar jag helt enkelt elen utan att försöka sälja värmeenergin vidare. Men klokare är naturligtvis att låta elen utföra nyttigt arbete och på så vis omvandlas till värme. Detta öppnar för decentraliserad, lokal produktion av alla möjliga produkter. Avgörande enligt GF.


Vad händer med den EKR jag skickade till elleverantören?


Den förintas, helt analogt med hur valuta som möter skuld förintas i dagens system. Detta är alltså hur vårt system modellerar det faktum att tidigare tllgänglig energi (elektricitet) nu är otillgänglig energi (värme).










5. Koldioxidkoppling

Koldioxid bör vara förbundet med en avgift. Exakt hur stor får diskuteras, men utgående från att bensin (oktan) innehåller 13 Wh/g och ger 3 g CO2/g vid förbränning skulle jag föreslå (13 / 3 = 4,3) att CO2-utsläpp kostar 4,3 EKR / g. Denna kostnad tas lämpligen upp som kommunal skatt (kan diskuteras, men decentraliserad skatteuppbörd är naturligt enligt GF) vid köp av bensin.





Syftet med CO2-kopplingen är flerfaldigt:




5.1 Att undvika att man köper bensin för att driva en elgenerator och sälja el. Det vore ju nämligen ett vansinnigt slöseri med världshistoriens största skatt, oljan., vilken som bekant används bättre till plaster, organisk kemi, etc, etc. Att styra bort oljeförbrukning från slösaktigt uppeldande är önskvärt enligt GF.




5.2 Att minska förbränningen av alla former av fossilt kol. Detta är avgörande för KS.




5.3 Att främja CO2-bindande åtgärder. Exempel på dessa kan vara




5.31 Att gräva ner milat kol (t.ex. för att verka som ett aktivt kolfilter mellan gödslad jord och avrinning till övergödda vatten). Man kan då plantera ny skog som ersättning för den milade, och få ersättning enligt 5.32 nedan. Alternativt säljer man kolet för dess energivärde. Köparen av kolet får då naturligtvis betala in CO2—skatt till (t.ex.) kommunen, skattepengar som används till ersättning för kolbindning enligt 5.32 nedan.




5.32 Att plantera ett träd. Detta kan alltså göras i vinstsyfte: helt enkelt plantera träd och låta dem växa. Det finns bra metoder att inspektera stående skog och uppskatta virkesmängd (och därmed mängden bundet CO2). Skogen ger alltså en avkastning från (t.ex.) kommunen varje år motsvarande hur mycket CO2 som bundits. Skogen måste alltså inte huggas ner för att ge avkastning. Detta är avgörande för KS, men ger även vinster i form av läkande ekosystem, osv osv.







6. Olja

Hur är det med utvinnaren (ibland felaktigt kallad ”producenten”) av den fossila energikolet, oljan t.ex.? Vi kan tänka oss två varianter.




6.1 Utvinnaren av olja samt raffineraren av bensin har inte energimyntfot. De har kvar skuldvalutan, och kommer gladeligen byta dessa (snart värdelösa) papperslappar mot hårdvaluta i form av EKR. Minskande EROEI leder dock obönhörligt till stigande realkostnad i EKR (trots tilltagande gynnsam växelkurs EKR/skuldvaluta när skuldvalutornas hyperinflation tar fart) enligt GF.




6.2 Eller också har de energimyntfot. De kommer då behöva ta betalt för bensinen enligt den energikostnad de har för utvinning + raffinering + ett påslag för profit. Så länge summan av dessa två termer understiger 13 EKR / g kommer folk köpa bensin, men med sjunkande EROEI nås slutligen break-even, och oljeutvinningen avslutas då naturligt. Men innan det har vi haft tid i kombination med ett kraftigt och hela tiden allt kraftigare incitament att lämna oljeberoendet. Vilket är avgörande enligt GF.













Vi tar nu en kort paus för bensträckare och andhämtning. Fortsättning i nästa inlägg.


















Av Anders Limes - 18 mars 2012 09:20


Vi har alltså konstaterat ett system (se förra inlägget) som låter bankväsendet skapa valfri mängd valuta genom att (via BIS) reglera den ursprungliga valutamängden x från centralbanken, samt kapital/reservtäckningsgraden y. Vi har alltså ett system där kvoten


  

 


Kan regleras efter bankernas önskan, och därmed kan bankerna bestämma priset (som alltså aldrig, aldrig skall blandas samman med värdet) på nästan alla varor, t.ex bostäder. Och därmed kan bankerna bestämma exakt hur mycket skuld människor måste sätta sig i för att få någonstans att bo, och därmed bestämmer bankerna direkt hur många timmar varje dag du skall arbeta åt dem (för att betala deras ”ränta”) och hur många timmar varje dag du får arbeta åt dig själv, åt din familj, och åt samhället. För att inte tala om, att vara ledig från "arbete".


Bankerna ägnar sig alltså åt att öka valutamängden (inflation), eftersom detta ökar deras profiter. Ett resultat av detta är alltså att kvoten ovan ökar, vilket är att betrakta som ett förspel till den kommande hyperinflationen.


Vi noterade vidare, att valuta och skuld alltid skapas tillsammans, men att mängden skuld tillväxer exponentiellt, vilket inte mängden valuta gör. Detta leder till en situation där mängden skuld alltid är (långt) större än mängden valuta, vilket i sin tur gör skulden – per definition – obetalbar.


Trots detta används denna skuld som juridiskt argument för utmätning. Det senaste exemplet på detta är naturligtvis Grekland, som i skrivande stund krossas av bankernas – per definition – omöjliga återbetalningskrav, och omvandlas till ett fullfjädrat U-land. Det är inte första gången bankerna krossat länder och hela kontinenter (här finns en text om exemplet Newfoundland), och om ett paradigmskifte – d.v.s valutabyte – inte inträffar, inte heller den sista.



***


Ett ytterligare sätt att förstå skuldens obetalbarhet är följande: Vi inser alltså att när en skuldvalutasedel möter en skuld på ett bankkonto, förintar dessa varandra i en reversering av den expansionsprocess jag beskrev i förra inlägget. Vi kan alltså, i bästa fall, betala av samtliga ursprungliga lånebelopp. Kostnaden för detta är att vi har förintat 100% av vår valuta. Detta betyder en BNP-minskning med 100% och en total samhällskollaps där, fullt möjligt, en stor del av befolkningen i ett komplext samhälle går under. Har vi då genom att offra hela vårt samhälle, och troligen en stor mängd människoliv, blivit skuldfria?


Nej.


Ränteskulden finns kvar, redan idag flera gånger större än BNP, vilken i sin tur som sagt är dubbelt så stor som valutamängden. Som ni förstår, när jag skriver ”obetalbar”, så menar jag verkligen ”obetalbar”.


***



Vi noterar vidare, att allt detta värde och kapital tillfaller bankerna, först genom ränta och sedan genom utmätning, trots att bankerna faktiskt inte utfört något som helst arbete. Det enda banken gjort är att trycka skuldsedlar (valuta). Vi inser alltså att bankerna håller källan till oändlig rikedom, och faktiskt kontrollen över hela planeten, i sin hand. De Vises Sten, om ni så vill.



Vi kan alltså inse, att om vi behåller skuldvalutasystemet, så kommer följande inträffa, eller förvärras:


1. När vi övergav valutatryckarmakten till bankerna, och lät valutan definieras som skuld, övergav vi också prissättningen. Resultatet har blivit, att sådant som bankirerna upplevt att de kan pumpa upp till en bubbla ("kommer stiga i pris") fått allt större del av valutaflödet. Paradexemplet är naturligtvis bostäder. Tänk en sekund på vad som kunnat åstadkommas i termer av omställning om de ohyggliga monetära och därför även reella resurser som gått till omkakling av stockholmskök (påeldat av ROT-bidrag, naturligtvis) istället gått till omställningsarbete inför peak oil...

 

2. Ständigt tilltagande mängd fullkomligt obetalbar skuld kommer leda till ständigt fler utmätningar, en process vars slutpunkt är att 100% av allt kapital och allt värde på planeten ägs av bankerna. Ett återvändande till feodalismen, med andra ord.


3. Skuldvalutan bär genom räntan med sig en dag för dag allt mer omöjlig skuld, vilket leder till ett obligat krav på ständig tillväxt, vilket håller på att döda vår planet, och därmed mänsklig civilisation, och fullt möjligt mänskligheten självt.


4. Processen av utmätningar leder obönhörligt till krossandet av människor, nationer, folk, samhällen, vilket innebär att fungerande länder förstörs och kollapsade länder (eufemistiskt kallade U-länder) skapas istället. Detta innebär en omätbar katastrof av våld, prostitution, korruption, droger, krig, svält, farsoter, miljöförstöring, och så vidare, och så vidare.


5. Det kollapsande skuldvalutasystemet är redo att dö. Det dog faktiskt egentligen redan 2007/2008, när Peak Oil satte stopp för fortsatt reell ekonomisk tillväxt i världen. Men de som tjänar på systemet gör allt för att upprätthålla det ändå, och krossandet av Grekland är faktiskt en mindre fråga i jämförelse med offrandet av hela den västerländska demokratin på skuldvalutans altare som nu genomförs. Den demokrati vi ärvt håller, just nu, på att ersättas med en oligarki av bankirer.


6. När ekonomin i reella termer nu alltså kontraherar, till följd av Peak Oil (och faktiskt Peak Everything), kämpar bankerna hårt med att hålla uppe ekonomin nominellt istället. Detta görs som sagt genom att skapa fantastiska mängder ny valuta = ny skuld. Detta är som sagt inflation, vilken (om inte skuldvalutan upphör dessförinnan) kommer följas av hyperinflation. Den samhälleliga kollaps som detta kommer innebära är svår att föreställa sig. Men Weimarrepublikens hyperinflation kan ge oss en aning om vad som väntar. Vilka politiska monster som kommer födas denna gång (förra gången var det, som bekant, Hitler) är oklart.



Vi inser alltså, att den falska skuldvalutan måste upphöra. Och vi inser vidare, att vi befinner oss mitt i en historisk kamp på liv och död mellan planeten och mänskligheten på den ena sidan, och bankerna på den andra


Konstruktiva förslag om en ny, fri, valuta och om ett avslutande av bankernas hegemoni kan alltså förväntas undertryckas och/eller motarbetas med alla medel. Främst bland dessa är en massiv propaganda, möjliggjord av en kompakt medie- och därmed tankehegemoni.


Trots detta kommer jag i nästa inlägg redogöra för ett tänkbart alternativ till den omöjliga skuldvalutan. Hoppet får vi som sagt inte ge upp... även om mörkret tätnar snabbt omkring oss.




Under tiden, ett citat av USAs tredje president, Thomas Jefferson:

"If the American people ever allow private banks to control the issue of their money, first by inflation and then by deflation, the banks and corporations that will grow up around them [the banks], will deprive the people of their property until their children will wake up homeless on the continent their fathers conquered."

 

Och ett av USAs sextonde president, Abraham Lincoln, mördad 1865:

The Government should create, issue, and circulate all the currency and credits needed to satisfy the spending power of the Government and the buying power of consumers. By the adoption of these principles, the taxpayers will be saved immense sums of interest. Money will cease to be master and become the servant of humanity.”




 

PS. Jag angav i förra inlägget en något felaktig formel för valuta- och skuldexpansionen. Det är rättat nu. DS.


PPS. Här finns ytterligare delar av den fascinerande historien om hur den privatägda amerikanska centralbanken (Federal Reserve) kom till makten, och här ytterligare beskrivning av vad som pågår idag. Här förklarar jag på ett alternativt sätt skuldvalutans omöjlighet och orättfärdighet. I avsnitten 3.2.2.3 - 3.6 av denna text finns en mycket klar förklaring över ytterligare aspekter av vårt hopplösa skuldvalutasystem. DS.

Av Anders Limes - 15 mars 2012 21:21


Staterna tog över sedeltryckarmakten, avslutade jag mitt senaste inlägg.


Det är inte hela historien – det är faktiskt mycket långt ifrån hela historien. Historien om vår valuta är oerhört komplex, sammanvävd av många trådar, ömsesidigt beroende av varandra. Guldsmederna slutade t.ex med guldsmide, och ägnade sig helt och hållet åt valutahantering, in – och utlåning, spekulation, och så vidare. De blev, kort sagt, vad vi idag kallar ”banker”.


Guldet som var valutans myntfot centraliserades i en centralbank, som ibland var nationell (som t.ex den svenska Riksbanken), och ibland var privatägd (som t.ex amerikanska Federal Reserve och brittiska Bank of England). Centralbankernas valutapolitik centraliserades till en centralbank för centralbanker, vid namn ”Bank of International Settlements”, BIS.


Det har varit väldiga krig, politiska mord, och intriger utan ände för att tillvinna sig makten att skapa valuta; denna makt har alltså genom större delen av mänsklig civilisations historia residerat hos stater. Idag finner vi en situation där denna makt i princip helt och hållet har övertagits av banker. Det finns en del viktiga och intressanta saker att säga om denna historiska, och fortfarande pågående, strid, men de måste tyvärr vänta till ett senare inlägg.


Vi sysselsätter oss nämligen först och främst med förklaringen: ”Vad är pengar”.


Vi berörde i förra inlägget kopplingen mellan en reellt växande ekonomi och en ökning av sedelmängden. Parallellt med detta ökade även mängden guld i centralbankernas valv, och man hade under lång tid en guldmyntfot motsvarande en betydande del av sedelmängden.


Sedan inträffade ett paradigmskifte. Industrialiseringen, vilken som sagt innebar ersättandet av mänsklig muskelenergi med fossil energi, öppnade en möjlighet till en exponentiellt reellt tillväxande ekonomi. Förutsättningen för en sådan var en, i samma takt, tillväxande valutamängd. Vilket gjorde att guldmyntfoten hastigt urgröptes, och slutligen övergavs helt.


Nästa steg kan beskrivas på två delvis komplementära sätt. Den ena beskrivningen är att samhället valde att låta efterfrågan på valuta styra utbudet, genom att decentralisera valutaskapandet till enskilda banker. Detta gjordes genom att tillåta dessa att skapa i princip så mycket valuta som efterfrågades. Bankerna kunde då, på plats i lokala ekonomiska miljöer, skapa den mängd valuta som ”behövdes”.


Den andra beskrivningen går ut på att bankerna kuppade till sig makten till ökat valutaskapande genom diverse ljusskygga politiska manövrer, för att inhösta större vinster från seniorage och ränta, samt att tillvälla sig resurser genom stöld genom inflation/seniorage och utmätning baserad på obetalbar skuld.


Jag tror att dessa två förklaringar är komplementära, som sagt. Om samhället inte haft något att tjäna på den nya ordningen, tror jag inte att bankerna lyckats genomdriva den. Jag tror vidare, att den nya modellen har varit en förutsättning för den ekonomiska tillväxt (med åtföljande befolkningsexplosion, miljöförstöring, resursuttömning och klimatkollaps) som vi sett de senaste 150 åren. Så vad var det för ny modell som infördes? Och hur kommer ”räntan” in i bilden?


Låt mig förklara.


I princip gick den nya modellen ut på att man ersatte den befintliga guldmyntfoten med en skuldmyntfot, vilken i kombination med den ovan beskrivna principen för fractional reserve banking (FRB) utgör kärnan av det skuldvalutasystem vi har idag.


För att förstå hur detta hänger ihop, låt oss tänka oss att centralbanken (CB) vill öka mängden valuta i omlopp med mängden V ny valuta. Nedanstående exempel talar om svenska kronor, trots att modellen inte exakt representerar svenska förhållanden på en liten detalj. Jag återkommer till detaljen nedan. Hursomhelst, följande inträffar:


1. CB köper statsskuldväxlar från staten för 100 kr. Statskuldväxlarna adderas till bankens tillgångar. Samtidigttrycker CB en 100 kr-sedel, och skickar den till staten som betalning. Observera - Detta är födelsen av den s.k "statsskulden" - så här skapas alltså "statsskulden"; en påhittad produkt av den påhittade skuldvalutan, lika imaginär som skuldvalutan självt. Libyen var, tills landets nyliga förstörelse, världens sista fria land: utan skuldvaluta och alltså utan statskuld


2. Staten sätter in de 100 kronorna på ett konto i en bank Z (valfri bank, men inte CB).


3. Z har nu 100 kr som skuld till staten, på ett av statens sparkonton. Enligt FRB-principen kommer staten inte hämta ut alla 100 kronor samtidigt. Låt oss anta att man bestämt att det räcker om bankerna har 10% av kundernas medel kvar ”i reserv” (analogt med de 50% vi talade om när vi diskuterade guldsmederna). Då kan Z låna ut 90 kr till lånekunder – bolånekunder kanske.


4. En bolånekund, Adam, lånar 90 kr. Adam köper en lägenhet för 90 kr av Beata, och pengarna förs över tillBeatas sparkonto på bank X (eller Z, det går naturligtvis lika bra).


5. Bank X har nu 90 kr, och kan låna ut 90%, alltså 81 kr till Casper som också ska köpa en lägenhet.


6. Casper köper en lägenhet för 81 kr av Doris, och Doris sätter in 81 kr på sitt konto i bank Y (eller X eller Z...).


7. Och så vidare...


Vi inser följande. Den slutliga valutavolymen V av en ursprunglig valutainjektion x från CB, med ett reservkrav på y (10% motsvarar alltså y = 0,1) ges i princip av formeln (a) nedan:


(a)

 

Här är en grafisk illustration av samma sak, valutaexpansionen till slutvolymen V. Denna blir alltså, med ett reservkrav på 10% och en ursprunglig valutamängd på 100 kr, hela 1000 kr.


   


Vi inser även ytterligare en sak. Skulden har expanderat exakt lika mycket. Den slutliga skuldvolymen S ges ju nämligen, naturligtvis, av formeln (a)s elaka tvilling, formeln (b):


(b)

   
 

Och här är en grafisk illustration av samma sak, skuldexpansionen till slutmängden S, 1000 kr även den:


    

Vi inser även en tredje sak. Och detta är det viktigaste, det helt centrala i alla diskussioner om skuldvalutan.


Vkan endast öka genom en samtidig exakt lika stor öknig av S. S däremot, tillväxer med ränta och tillväxer alltså exponentiellt i förhållande till V. Och vidare; när valutamängnden X kr används att betala skulden -X kr, sker följande: X + (-X) = 0. Det vill säga, skulden och valutan förintar varandra. Men, som sagt, mängden skuld (S) i världen genom räntan är alltid större än mängden valuta (V), vilket ger V + (-S) = Z där Z är i ständigt tillväxande...


Detta innebär alltså att varje skuldvalutasystem alltid, utan undantag, har en mängd skuld som är (långt) större än mängden valuta. Och vidare att skulden alltid, per definition, är fullständigt obetalbar


Och vidare, så har vi nu fått svaret vi sökte: vad är vår valuta? Vår valuta är skuld. Och varken "valutan" eller "skulden" äger någon egentlig existens.


Detta är kärnan. Det är också troligen den enskilt viktigaste saken att förstå i dagens värld.



Låt oss gå nu gå vidare, med ovanstående tunga sanning i medvetandet, med en länk till den privatägda amerikanska centralbankens (Federal Reserve) egen beskrivning av skuldvalutan. Här finns bl.a en snygg bild över valutaexpansionen, en bild som jag plankat ovan.


Det finns emellertid ingen motsvarande bild över skuldexpansionen, och lika lite finns där någon kommentar om det absurda och ohållbara i ett system med ständigt mer totalt obetalbar skuld. Detta är ett alltså ett illustrativt exempel på ”lögn genom utelämnande”.


Här är en länk till Cornucopias sammanställning över svensk skuld. Det finns tyvärr ingen angivelse av valutamängden (M3) i grafen, men denna är, enligt Riksbanken, idag ungefärligen 50% av BNP.


Och om du inte såg den, så jo, BNP är den tunna röda linjen långt ner i Cornucopias skuldgraf.


Låt oss nu införa två viktiga begrepp:


1)  Primärskuld = den skuld som skapas av banker (dvs entiteter med "banktillstånd" = valutaskapartillstånd) tillsammans med skuldvalutan, genom "banklån", som vi gått igenom ovan. Initialt finns som sagt V mängd valuta och S mängd skuld, där V = S. Men efter den första sekunden har S tillväxt pga räntan och vi har V > S, vilket gör primärskulden definitionsmässigt obetalbar, som sagt.


2) Sekundärskuld. All annan skuld, d.v.s skuld som inte skapas genom skuldvalutaskapande. T.ex Adam lånar ut 100 SEK till Beata. Sekundärskulden kan alltså betalas utan att valuta förintas - den är betalbar, och står för en viss del av den totala svenska skulden. Denna del är dock försvinnande liten i jämförelse, och jag tror inte ens att den medräknas i de skuldgrafer jag hänvisar till ovan. Dock, spelar detta mindre roll. Primärskulden är obetalbar och det räcker helt och fullt för vårt resonemang.


Det var allt för nu. Vi utvecklar dessa viktiga tankar i nästa inlägg.






PS. Detaljen jag nämnde ovan. Svenska banker har inte något reservkrav, d.v.s inget krav att behålla en andel av spararnas valuta i ”reserv” om någon skulle vilja hämta ut sina sparade pengar.


Vi har i Sverige faktiskt ”zero reserve banking”, vilket kan kännas principiellt ganska stötande för den som ”sparar” på ett bankkonto.


Vi har dock istället ett ”kapitalkrav”, d.v.s att banken måste hålla en del av sina egna tillgångar i reserv för att möta sådana här uttag. Effekten med avseende på ovanstående resonemang av ett kapitalkrav y är emellertid exakt den samma som effekten av ett reservkrav y. DS.



PPS. "Fiatvaluta" är ett vanligt uttryck för en valuta som saknar myntfot, och där värdet istället definieras via t.ex att man kan betala skatt med valutan. Skuldvalutan vi använder idag är ett exempel på fiatvaluta. DS.


Tillägg: Jag utgick som sagt frpn Federal Reserves beskrivning ("Modern Money Mechanics") när jag skrev ovanstående. Det visar sig emellertid att systemet i verkligheten är ännu sjukare än vad jag söger. I verkligheten ställer bank Z ut ett lån utifrpn sin (eller ngn värderares, t.ex en mäklares, eller en budgivning) bedömning av "marknadsvärdet" på ett objekt. Z skapar krediterna och skulden och affären utförs. Om Z därefter behöver kapitalisera sig ordnar de det i efterhand via t.ex RB. Termen x i ekvationerna ovan modifieras alltså i normalfallet utifrån de privata bankernas önskemål, INTE centralbankens.

 

Dock, sedan kraschen 2008 har centralbanker världen över, koordinerade av BIS, försökt avvärja en deflationär kollaps genom att öka x (kallat t.ex "Quantitative Easing") i försök att öka V och därmed upprätthålla priserna på diverse objekt - inte minst aktier etc på börserna har upprätthållit sina nominella priser p.g.a detta. Men - V ökar trots allt endast relativt långsamt, eftersom bankerna inte lånar ut, eftersom kreditvärdiga låntagare saknas när den reella tillväxen försvunnit p.g.a peak oil/peak evertyhing. Valutaexpansionsmaskinen hackar.


Vidare: Jag angav av y får ett direkt genomslag ("8% kapitalkrav ger ett y=0,08"). Det stämmer inte, verkligheten är långt värre: se detta inlägg för detaljer.


Dessutom: y bestäms som sagt via BIS. Nya regler (Basel III) håller på att implementeras, dessa kommer att ändra kapitaltäckningskravet på diverse komplicerade sätt, summan av kardemumman motsvarar dock en minskning av y, dvs en tilltagande inflation... ytterligare ett sätt att försöka upprätthålla V, alltså.


Avslutningsvis: Jag vill varmt rekommendera Superzekes kortfattade och Lincolns mycket omfattande genomgång av hur vårt valutasystem fungerar.

Av Anders Limes - 12 mars 2012 19:36

Guldsmeden står alltså där med sin nya sedel (se förra inlägget). Han måste inte ge den som kvitto till någon depositör av guld, eftersom någon sådan depositör inte existerar. Smeden kunde alltså själv promenera ner till marknaden och byta sin sedel mot produkter – d.v.s., mot värde. Vår gode smed har alltså upptäckt ”senioraget” - alltså vinsten av makten att trycka sedlar som godtas som allmänt betalningsmedel.


Men, undrar ni kanske, denna ökning av sedelmängd, denna inflation, fick den inga effekter i samhället?


Å ena sidan innebär dessa nya sedlar att kvoten


  

ökar, vilket vi kan kalla vårt centralsymtom på inflation. Detta innebär i sin tur att priserna stiger – fler sedlar är ju nu tillgängliga för varje vara. Värdet av varorna är dock oförändrat (och skall aldrig blandas samman med priset). Detta innebär i sin tur att de ursprungliga depositörerna av guld får se sina sedlar urholkas i värde: de kan nu inte längre köpa samma mängd varor för dem. Faktum är, att storleken på denna värdeminskning motsvaras av mängden nytryckta sedlar (under förutsättning att alla dessa nytryckta sedlar kommer ut i cirkulation). Om smederna tryckte 50% extra sedlar, kommer priserna att stiga med 50%. Smedernas pengatryckande innebär alltså att de bestjäl sina depositörer på 50% av deras deponerade värde. Eller?


Inte nödväntigtvis. Den ökade sedelmängden tillåter fler transaktioner, vilket i sin tur tillåter en reellt tillväxande ekonomi, vilket i sin tur gör att fler varor (d.v.s mer värde) blir tillgängliga. Detta innebär att kvoten

  


minskar. Faktum är, att om mängden varor (värde) ökar med 50% så har den ursprungliga expansionen av sedelmängden balanserats, och ”värdet” av sedlarna blir oförändrat.


Det är alltså inte en självklarhet att samhället gör uppror mot de pengatryckande smederna. Under förutsättning att kvoten

 


hålls balanserad, kommer samhället i stort istället tacka smederna för den expanderande ekonomin – i alla fall så länge som ekonomin faktiskt reellt expanderar.


Dock finns en annan kvot vi måste nämna, nämligen:

   

Denna kvot har ökat med 50%, och vi har alltså inte längre en total guldmyntfot, utan istället en partiell guldmyntfot. Emellertid gör detta ingen större skillnad; arbetsvärdet i guld är oförändrat, och går som tidigare att byte mot en given arbetsmängd i varor. Eftersom vi ännu inte lämnat guldmyntfoten kan man byta in en sedel och få tillbaka guld. Under förutsättning att inte mer än 50% av utestående sedlar löses in samtidigt, så rullar systemet på.


Dock, som man kanske kunnat ana, så misslyckas våra smeder gång efter annan att upprätthålla den delikata balansen mellan


 

Vilket kan få en av två konsekvenser. Antingen blir mängden sedlar för liten, (vilket kallas deflation) vilket sänker priser, och drabbar alla spekulanter i ekonomin – alltså alla de som lånat sedlar för att investera i varor, men som nu får se sina investeringar minska i pris, och alltså riskerar att få så stora skulder i förhållande till sina tillgångar att de går i konkurs. Eftersom detta generellt drabbar de ekonomiskt starkaste i ekonomin, har mäktiga intressen in ofta lyckats få igång ”sedelpressarna” för att undvika sådana prisnedgångar.


Eller också blir mängden sedlar för stor, vilket höjer priser, och drabbar alla sparare i ekonomin, och alla som får ”lön” i form av sedlar. Observera att detta inte direkt drabbar dem som har sina sedlar (inklusiva lånade sedlar) investerade i värdeproducerande enheter (t.ex. slavar, fabriker, bostäder, och så vidare; ”värdeproducerande enheter” är alltså ”kapital” ), och får sin ”lön” i form av värde (även kända som ”kapitalister”).


Åter till våra sparare och löntagare. Dessa har nu inte längre tillräckligt med pengar för att försörja sig, eftersom alla priser skjutit i höjden. Eftersom detta generellt drabbar de ekonomiskt svagare (och flertaligaste) i en ekonomi, har uppror hotat i sådana situationer. Detta har fler än en gång lett till att man ökat mängden sedlar ytterligare, för att öka mängden sedlar tillgängliga för de som är på gränsen till existensminimum... vilket, många gånger, lett till en okontrollerat snabb ökning av sedelmängden, en s.k ”hyperinflation”, med extremt hastigt ökande priser som följd.


Sådana situationer har lett till att sedlarna till slut betraktas som närmas värdelösa, och framförallt omöjliga att spara i, vilket lett till så kallade bank runs när innehavare av sedlar stormat bankerna (i vårt exempel alltså guldsmederna) och hämtat ut sitt guld. Detta har ju som sagt behållt sitt värde (dock har ju priset på guld, i alla fall på den svarta marknaden, då skenat iväg, men pris och värde skall som sagt aldrig, aldrig blandas samman).


Men det går bara så länge som det finns något kvar av det deponerade guldet. Därefter kollapsar valutan, och därmed ekonomin, och därmed, i förekommande fall, hela civilisationer.


Som ni kanske kan tänka er, var vinsten från senioraget så pass ofantlig, att staterna till slut tog över pengatryckandet. De axlade därmed också ansvaret för balansen mellan sedlar och varor, vilket gjorde att penningpolitik blev en statsangelägenhet med makt att avgöra ödet för hela civilisationer.


Det hela blir, som ni märker, intressantare och intressantare. Vi fortsätter i kommande inlägg.   

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ limes med Blogkeen
Följ limes med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se