Låt oss återvända till ämnet ”Peak Oil”. Om detta är nytt för dig, vill jag först och främst hänvisa till mina tidigare inlägg i ämnet.

Situationen idag är alltså att vi befinner oss på ”platån” i kurvan över oljeexport genom världshistorien. Oljeutvinningen kan inte längre öka – all ny utvinning som tillkommer går helt och fullt åt till att kompensera de gamla oljefält som sinar. Nästa fas i kurvan är, som sagt, den oändliga minskningen av oljeutvinning.

Det talas ibland om nya ”tekniska metoder” att extrahera olja ur gamla fält. I huvudsak handlar detta om två saker.

1. Att pumpa in vatten (och/eller gas) i fältet för att öka oljans tryck och på så vis lättare kunna få upp den ur marken.

2. Att från befintliga borrhåll skicka ut horisontella borrhål för att fånga den olja som kan finnas kvar i ett tunt skikt, ibland bara ett par meter tjockt, djupt nere i marken.

Det vanliga är att dessa två tekniker kombineras på ett och samma fält.

Låt oss nu betrakta världshistoriens rikaste oljefyndighet, superjättefältet Ghawar i Saudiarabien.

Ghawar ser tredimensionellt ut som en tjock pannkaka som ligger på en långsträckt ås av berg djupt under marken. Detta underjordiska berg är format som en utdragen skål med en central fördjupning. Själva fältet är 30 km brett och 280 km långt i nord-sydlig riknting. Det sträcker sig i söder in under världens största sandöken Rub Al-Khali.

Produktionssiffrorna för Ghawarfältet betraktas som en statshemlighet i Saudiarabien, och är alltså inte tillgängliga. Troligen producerar fältet idag c:a 4,5-5 miljoner fat olja per dag (Av en total världsproduktion på drygt 80 miljoner fat).

En ytterligare sak att känna till angående Ghawar är att det är inte vilken olja som helst som utvinns här. Det rör sig om lätt (stor andel relativt små molekyler – lätt att raffinera) söt (liten andel svavelföreningar – lätt att raffinera) olja, den bästa i världen.

Men Ghawar sinar.

För att upprätthålla oljeproduktionen i denna fantastiska fyndighet har man därför anlagt en perimeter av vatteninjicerande hål runt hela fältet. Dessa sprutar in vatten kring periferin, och detta vatten ökar trycket i fältet, varpå oljan flyter upp mot ”pannkakans” högsta och centralaste delar. I takt med att vattenfronten närmar sig ytan och centrum, faller alltså hela tiden fler och fler perifera borrhål bort ur produktion: de börjar pumpa upp olja med alltför hög vattenhalt för att vara användbar.

Denna mekanism motverkar man emellertid genom att, från de fortfarande oljeproducerande borrhålen i centrum, skicka ut horisontella hål för att samla upp det sista av den hastigt minskande bubblan av kvarvarande olja. På så vis har man kunnat hålla produktionen kring de nämnda 4,5 – 5 miljonerna fat per dag.

Betrakta nu denna bild som illustrerar förloppet i den västra (vänster) respektive östra (höger) halvan av ett tvärsnitt av fältet. Blått är vatten. Grönt är vattenblandad olja med för hög halt vatten för att vara användbar. Lila är den lätta, söta oljan. Bilden är plankad från denna mycket informativa men tämligen tekniska artikel hos The Oil Drum.

Som vanligt säger en bild mer än tusen ord. Det vi inser när vi betraktar denna bild är följande:

När den vattenblandande oljan når de sista horisontella hålen är Ghawar slut. Och vidare: detta slut kommer komma abrupt, plötsligt, och oåterkalleligt.

Besinna detta ett ögonblick.

Besinna nu även detta: Raffinaderikapaciteten i världen är, i princip, byggd kring den lätta, söta olja. Denna tar nu hastigt slut. Återstående resurser består av tung, sur olja och/eller är belägna på extremt ogästvänliga platser (extrema havsdjup, arktis, etc) med långa och svåra transporter (allt detta betyder alltså låg EROEI) till raffinaderier som inte är byggda för att ta hand om denna olja.

Vem investerar i raffinaderier? Inte många, eftersom vinstmarginalerna minskar hastigt p.g.a hastigt sjunkande EROEI för denna tunga, sura, svårtillgängliga olja.

Ett ytterligare skäl är naturligtvis att bankirernas skuldvaluta kramat åt struptaget om hela den tidigare ”kreditmarknaden” - kvoten ”avkastning”/”ränta” är (i reala termer) hastigt minskande, en tendens som ytterligare förstärks av stigande råvarukostnader (aluminium, stål, osv) på grund av ökad energikostnad (på grund av minskande EROEI) för att framställa dessa råvaror.

Det finns alltså knappast något profitincitament att investera i raffinaderikapacitet. Och även om det fanns, så skulle investering av ytterligare resurser för att få denna låg-EROEI-olja ”till konsument” bara tjäna till att ytterligare minska ett redan mycket lågt EROEI. Och EROI-minskningen, eller rätttare sagt EROEI-klippan är som sagt det centrala problemet med Peak Oil.

Och även om inget av detta gällde, så kommer dessa eventuella nya fält dels dröja i storleksordningen ett decennium  innan de når maxutvinning (långt efter att vi halkat ner för den oåterkalleliga utförslöpan på Hubbertkurvan med åtföljande hyperinflationär kollaps i skuldvalutasystem). Och trots detta, kommer daglig maxutvinning aldrig vara mer än en bråkdel av Ghawars eller de övriga, sinande, jättefälten av lätt söt olja som bildat den energimässiga (=reella) basen för vårt nuvarande industrisamhälle.

Och även om inget av detta gällde, är som sagt de fyndigheter som upptäcks idag storleksordningar mindre än de fyndigheter vi byggt vårt totalt oljeberoende samhälle på.

Kort sagt. ”Teknisk utveckling” av befintliga fält kommer för det första något förlänga tiden på Hubbertkurvans platå. Och för det andra, se till att nedförslutningen på andra sidan blir desto brantare – och den resulterande hyperinflationära kollapsen alltså desto kraftigare.

Detta är allt, precis allt, vi kan hoppas på från sådan ”teknisk utveckling”.

Tillägg: Cornucopias nyligen genomförda genomgång av Peak Oil är extremt bra, och kan starkt rekommendreas. Cornucopias avklädning av det desinformerande propagandamaskineriet av Peak Oil-"förnekare" är om möjligt både ännu bättre, och framförallt ännu viktigare. Läs båda!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Invandringen till Sverige slår, som bekant, alla rekord. Nedan tankar om detta.   1. Syfte   Vilket syfte invandringen har för våra ägare (”eliten”) finns det olika uppfattningar om. En gör gällande, att den drivande dynam...

Jag har varit borta från bloggen ett tag, som ni säkert har märkt.   Orsaken är, att jag har ägnat all min energi åt att istället bygga en framtid åt mig och min familj - genom att skaffa gård, djur, kunskaper, nätverk, osv är vi nu på en kurs so...

Det djupa och egentliga syftet med Euron - liksom med all skuldvalutor - är att möjliggöra bankirernas stöld av fokens egendom, som vi tidigare gått igenom. Vi minns även, att det bankirkontrollerade NATO med stöd av det bankirkontrollerade Sverig...

För inte så länge sedan tog jag ett spadtag i den hundraåriga rabatten av såpnejlikor. Det var svårt, tungt att komma nedåt med spaden, men efter mycket hackande lyckades jag bända upp en fyrkant jord. Och då såg jag orsaken till motståndet: he...

Stuxnet är samtidens bästa datorvirus. Det är helt enkelt en fantastisk skapelse, en tour de force i destruktivitet. Vi känner numera till en hel del om Stuxnet. Det är ganska stort för att vara ett virus, en halv megabyte, men det är sannerl...