Låt oss ägna oss åt en kort historisk utvikning. Ämnet är Newfoundland. Källan är den öppna, och för allt och alla redigerbara Wikipedia, och sid 81-83 i den mycket läsvärda boken This Time Is Different (Annorlunda nu) av Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff.

Denna ö i nordatlanten utanför Kanadas östkust beboddes ursprungligen av indianer av Micmacstammarna. Under under 1600-talet besöktes ön allt oftare av européer, framförallt fransmän och britter. Det grundades en del bosättningar för att dra nytta av det fantastiska fisket i vattnen utanför ön. Faktum är, att några av norra halvklotets rikaste fiskebankar, framförallt för torsk, har funnits här innan de tömdes av tillväxten.

Storbritannien och Frankrike krigade som bekant vilt under nästan hela 16- och 1700 talen. Vid slutet av Sjuårskriget  stod Storbritannien som total segrare i detta historiens första världskrig. Detta ledde till att Newfoundland övertogs av Storbritannien, och blev ett självstyrt rike i det brittiska imperiet, ett s.k ”dominion”. Invånarna åtnjöt direktdemokrati via det brittiska imperiets näst äldsta, lokala, parlament.

1914 började som bekant det ”första” världskriget. Newfoundland ålades av London att skicka ett regemente till fronten, vilket utfördes. Regementet utplånades i princip redan krigets andra år, under den blodigaste dagen i brittiska imperiets historia. Med hjälp av stora lån lyckades dock Newfoundland återuppbygga sitt regemente, och underhålla det kriget igenom. Analogt med detta lyckades britterna, med stora lån, att ständigt återuppbygga den armé de framhärdade i att ständigt slösa bort framför tyskarnas kulsprutor och taggtråd.

Efter kriget hade Newfoundland samlat på sig en statsskuld, i princip uteslutande p.g.a krigandet. Man lyckades hålla betalningarna av denna skuld igång ända till 1928 då fiskpriserna kollapsade. Detta ledde, i vanlig ordning, till att långivarna betraktade Newfoundland som ett objekt med högre risk än tidigare, vilket i sin tur fick dem att skruva upp räntan på lånen. Armen vreds om på Newfoundland.

Till slut gick det inte längre. Långivarna krävde sina pengar. Parlamentet tappade i förtroende hos folket, eftersom de prioriterade lånebetalningarna framför alla andra utgifter i den lilla staten. I det läget tillsatte britterna en kommission som kom fram till att skulden var viktigare än Newfoundlands demokrati. För att efterse fortsatta skuldbetalningar avskaffades Newfoundlands demokrati (den näst äldsta i hela det brittiska imperiet) och en grupp teknokrater tillsattes istället.

Nästa steg var närmast en teknikalitet; britterna beordrade nu att Newfoundland skulle uppslukas av Kanada, och att skuldbördan alltså skulle adderas till Kanadas statsskuld, och de fantastiska fiskevattnen skulle adderas till Kanadas egendom. Eftersom demokratin var avskaffad på ön, kunde denna annektering av Newfoundland och hennes 280 000 invånare utföras utan att någon möjlighet till fredligt motstånd gavs.

Långt senare, på 40-talet, hölls en folkomröstning om Newfoundland ville återfå sin självständighet. Att så skedde får anses fantastiskt, men det får ses som ett utslag av den våg av avkolonialisering och befrielse som svepte runt jorden efter andra världskriget.

Å andra sidan måste man inse det vidriga i att annektera en självständig stat på anmodan av bankirerna, och mer än ett decennium senare, när området har blivit helt integrerat i den nya ägarens politiska, ekonomiska, osv, strukturer, ställa till med ett spel för gallerierna i form av en folkomröstning.

Trots detta röstade faktiskt en majoritet (44,5%) för frihet i denna folkomröstning. Ingen blir väl förvånad när jag berättar att man då helt enkelt höll ytterligare en folkomröstning där självstyrandet förlorade, och annekteringen lagfästes.

Vad lär vi oss av detta?

För det första ser vi att bankirernas favoritmetod – krig – att sätta stater i skuld fungerat ypperligt, även i detta fall. Men tro inte att det krävs ett krig. Den sprickande bostadsbubblan med efterföljande bankräddning och exploderande statsskuld kommer ha exakt samma funktion i Sveriges och, för den delen, hela västvärldens fall.

För det andra ser vi alltså här ett exempel på att det finns historiskt prejudikat att utplåna demokrati, och till och med staters självständighet, för att upprätthålla bankirernas profiter. Jämför utvecklingen i Grekland, och utvecklingen i Italien – och utvecklingen hela världen över om vi inte lyckas avskaffa skuldvalutan och frigöra oss från bankirernas förtryck.

Som sagt: Skuldvalutan måste avskaffas. Bankirernas skuldslaveri måste slängas på historiens sophög tillsammans med bankirerna själva. Inget är viktigare än detta.