Alla inlägg den 12 april 2012

Av Anders Limes - 12 april 2012 14:57


1944, då det stod klart att axelmaketerna skulle förlora ”andra” världskriget, träffades represenatnter för de blivande segrarmakterna i Bretton Woods, USA,, för att diskutera uppläggningen av världeskonomin efter kriget. Man resonerade alltså hur det nya ekonomiska paradigmet skulle se ut. I dessa förhandlingar var USA naturligtvis tongivande, i egenskap av världens då utan konkurrens mäktigaste nation, såväl ekonomiskt, som politiskt, propagandamässigt, och militärt.


Ur förhandlingarna föddes värdshandelsorganisationen WTO, den blivande Världsbanken, samt den internationella valutafonden IMF. Deltagande nationer fick rösträtt i dessa organisationer baserat på hur mycket dollar de bidrog till organisationernas finansiering – d.v.s man lagfäste amerikansk hegemoni för då överskådlig framtid.


Ännu viktigare än detta var dock ett annat resultat av förhandlingarna i Bretton Woods: stadfästandet av den amerikanska dollarn som världens reservvaluta. Dollarn i sin tur hade kvar sin guldmyntfot; och man beslutade en växelkurs om 35 dollar per uns (c:a 30 g) guld. Detta var acceptabelt för USA, som efter ett par års krigande hade lånat ut så mycket materiel, olja, och pengar till de andra allierade i utbyte mot guld, att större delen av världens guld faktiskt befann sig i USA (närmare bestämt, i Fort Knox ) vid denna tidpunkt. Det var också acceptabelt för de övriga deltagande nationerna: de förband sig att ha huvuddelen av sina valutareserver i amerikanska dollar, men kunde trösta sig med att dessa dollar i sin tur när som helst kunde bytas mot guld, alltså äkta, skuldfri valuta.


Enligt dessa riktlinjer lades sedan världsekonomin upp, och rullade på, i tilltagande extrem orättvisa. USA befann sig nu i en situation där efterfrågan på dollar i princip var garanterad enligt Bretton Woods regelverk, och i kraft av de nya institutioner som där grundlades. USA, eller närmare bestämt dess bankirer, kunde alltså trycka nya dollar (inflation) utan att behöva frukta något stigande KPI eller andra symtom på minskande dollarvärde. Lämpligt nog för bankirerna drogs USA via den falska flaggan i Tonkinbukten in i det katastrofala kriget i Vietnam – och detta krig, liksom alla krig, var en fantastisk källa till ökad skuldsättning för den amerikanska regeringen, d.v.s ökad inflation, d.v.s ökade profiter till bankirerna.


Emellertid började mot slutet av 60-talet fler och fler länder börja inse att det amerikanska statsfinansiella läget, p.g.a denna ökande skuld, samt ökade åtaganden i uppbyggandet av pensionssystem, etc, inte var hållbart. Detta resulterade i att fler och fler nationer och utländska centralbanker bytte sina dollarreserver mot guld. Guldmängden i Fort Knox minskade snabbt.


1971 gick det inte längre, och president Nixon förklarade i ett historiskt TV-tal att han nu, unilateralt, stängde möjligheten att lösa in dollar mot guld. Detta innebar alltså ett upprivande av själva grunden för Bretton Woods-överenskommelsen, och dessutom ett avslutande av den amerikanska guldmyntfoten. Denna åtgärd av Nixon är alltså ett av de stora sveken i världshistorien: ett svek mot alla de nationer som skrivit under på Bretton Woods-avtalet, och ett svek mot alla de, amerikaner och andra, som utgått från att deras dollar hade ett i verkligheten existerande värde via kopplingen till guld.


1973 startade Yom Kippur-kriget. USA flög in militärmateriel till Israel, som lyckades vända ett hotande nederlag till en stor seger, vilket fick till resultat att det nybildade OPEC lade ett embargo på oljeexport – oljekrisen 1973. Denna löstes dock på ett, för USA, genialiskt sätt. Henry Kissinger reste till Saudi Arabien och föreslog en enkel uppgörelse: USA skulle ge militärt bistånd och militärmateriel, samt politiskt skydd mot angrepp från Israel, i utbyte mot två enkla saker. Saudierna skulle prissätta sin olja i dollar, och de skulle investera sina oljedollar i amerikanska statsobligationer.


Sadierna högg direkt. Snart följde alla de övriga OPEC-länderna. Resultatet var det bästa tänkbara för USA (eller närmare bestämt, bankirerna i USA): eftersom hela världen behövde olja, behövde hela världen nu dollar för att kunna köpa olja. Det innebär att icke-oljeproducerande nationer måste tillverka varor och skicka dem till USA i utbyte mot värdelösa skuldsedlar kallade dollar, som de sen kan handla olja för. Det innebär vidare, att oljeproducerande länder exporterar sin olja (världshistoriens största skatt) till USA i utbyte mot värdelösa skuldsedlar kallade dollar.


USA, och framförallt då bankirerna i USA, får alltså tillgång till all världens produktion av varor och olja i utbyte endast mot de värdelösa skuldsedlar kallade dollar som de kan trycka hur många som helst av.


Dessutom: bankirerna har nu säkerställt ett globalt behov av dollar, vilket ger dem möjlighet att trycka upp ny skuld i form av dollarsedlar (inflation) utan ände, och tjäna furstligt på både seniorage, ränta, och utmätning.


Vidare: förutsättningen för systemet är alltså amerikansk militärmakt på plats i dessa oljeproducerande länder. Vilket vi ser idag där amerikansk militär är närvarande i jordens samtliga viktiga oljeproducerande nationer utom två: Ryssland och Iran. Tills helt nyligen fanns två undantag till: Libyen och Irak.


Hursomhelst. Denna militärmakt, dessa flygplan, stridsvagnar, fartyg, drönare, osv, osv, måste byggas av någon: det amerikanska militärindustriella komplexet, närmare bestämt. Även detta tjänar alltså furstligt på affären.


Nå. Jag nämnde Irak i förbifarten. År 2000 tillkännagav Saddam Hussein att han ämnade lämna petrodollarsystemet (han hade ju ingen vinst i form av militärt understöd av systemet, tvärtom) och börja sälja Iraks olja i Euro i stället, vilket undanskymt faktiskt rapporterades både i Time och via CNN. Detta sammanföll med förhandlingar med ett antal icke-amerikanska oljebolag att ytterligare exploatera Iraks stora oljefält.


Denna åtgärd av Irak utgjorde alltså ett dödligt hot mot petrodollarsystemet – möjligen det mest profitskapande finansiella, geopolitiska, och militära upplägget i mänsklig historia.


Vi ser alltså, att USA, eller rättare sagt bankirerna och vapentillverkarna i USA, hade ett oerhört starkt motiv att avsätta Saddam Hussein, d.v.s att invadera Irak. Vi ser också att de hade medlen: världshistoriens mest dominerande militärmakt. Efter kuppen som installerade George W. Bush i Vita Huset fanns också en oljepresident som kunde sättas som galjonsfigur för ett sådant företag.


För att citera mannen i händelsernas absoluta centrum, chefen för den privatägda amerikanska centralbanken Alan Greenspan: "The Iraq war was largely about oil".


Det enda som saknades sommaren år 2001 var en chock för att sätta huvudplanen – invasionen av Irak – i rörelse.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14 15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< April 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards