Många av er är säkert bekanta med storheten ”Entropi”. Entropi är, i termodynamiken, ett mått på ”oordningen i ett system”. Entropin ökar när oordningen ökar. Ett annat sätt att definiera entropi är att hänvisa tiill mängden information som behövs för att beskriva ett system: ett system med högre oordning, högre entropi, kräver mer information att beskriva.

Låt oss ta ett enkelt exempel: tio personer med gula tröjor står till höger, tio personer står till vänster. Ordningen är hög, entropin är låg, och jag kunde beskriva systemet med endast 13 ord. Jämför med detta: fyra personer med gula tröjor och sex personer med gröna tröjor står till vänster, sex personer med gula tröjor och fyra personer med gröna tröjor står till höger. Ordningen är lägre, entropin är högre, och jag behövde hela 28 ord för att beskriva systemet.

Entropin är central i vår förståelse av hur världen och allt i den fungerar. Vi vet, att energi aldrig kan skapas eller förstöras – bara omvandlas mellan olika former. Exempelvis kan vi elda upp ved och njuta av värmen, och vi har då omvandlat den kemiska energin i veden till värmeenergi luften (och strålningsenergi mot fåra fötter). Dock finns här ytterligare en ofrånkomlig naturlag: varje gång vi utför arbete (d.v.s. omvandlar energi mellan olika former) så ökar entropin i systemet: detta beskrivs av termodynamikens andra huvudsats. I vårt exempel har ju den ordnade strukturen av cellväggar etc i vedträet omvandlats till oordnad aska, oordnad värmeenergi, och oordnad rök. All denna oordning kräver, som du förstår, väldigt många ord för att låta sig beskrivas. Långt fler ord än vad som behövs för att beskriva den förutsägbara strukturen (ordningen) i vedträet.

Alla som själva försöker hålla städat hemma känner i princip till denna termodynamikens andra huvudsats: entropin ökar, eller är oförändrad, i slutna system.

Vi noterar att det finns mekanismer i kosmos som trots detta står emot tidens tand och behåller sin ordning, år efter år: En saltkristall till exempel. Denna kan t.o.m tillväxa, och till synes skapa mer och mer ordning. Ett annat exempel är en människa: även denna kan ju tillväxa, och till synes skapa mer ordning.

Eller?

Naturligtvis inte. Termodynamikens andra är fullkomligt kategorisk, och inga undantag existerar. Saltkristallen tillväxer förvisso, men den gör det genom en exoterm reaktion. Detta innebär, att när den adderar en tidigare fri och oordnad natriumkloridmolekyl till sin ordnade struktur, så frigörs värmeenergi, som värmer kristallen och omgivningen. Tidigare var denna värmeenergi relativt ordnad – den var faktiskt delvis natriumkloridmolekylens rörelseenergi; som förde molekylen i en viss distinkt riktning (tydligen rakt in i saltkristallens famn). Efter att molekylen fångats in omvandlas denna distinkta rörelseenergi till diffusa rörelser i kristallen, och dessutom frigörs energi via själva bindningen mellan den nya molekylen och kristallen. Via kristallisering värms kristallen och omgivningen, och den totala entropin i systemet ökar.

Kristallen har alltså konsumerat ordnad energi för att upprätthålla och öka sin egen ordning. Den totala oordningen i systemet har dock ökat.

Ett annat exempel på samma sak är en människa. Även vi konsumerar ordnad energi (levande, eller tills helt nyligen levande vävnad) för att upprätthålla vår egen ordning. Restprodukterna, inklusive kroppsvärme och olika exkretioner är mycket oordnade. Vi är alltså ett slags ”levande kristaller”.

Exakt samma resonemang gäller naturligtvis för grupper av människor – samhällen.

Även dessa konsumerar ordnad energi för att upprätthålla sin egen ordning. Historiskt var den stora brytpunkten när vi tämjde gräsen, och blev jordbrukare. Människan fick då tillgång till ett överskott av ordnad energi (regelbunden skörd), vilket möjliggjorde en ökad grad av ordning i människosamhället. Från att ha varit jägare, samlare, medicinmän, och kanske någon hövding i kringvandrande små grupper så följde av jordbruket en ökad specialisering i de städer som växte upp.

Samhället strukturerades i grupper; militärer, präster, hov, kung, snickare, keramiker, osv, osv. Kort sagt – civilisationen uppstod.

”Civilisation” innebär alltså just detta: en hög grad av ordning, d.v.s en hög grad av komplexitet i ett människosamhälle. Fördelarna är uppenbara: när människor kan specialisera sig, ökar yrkesskickllighet, och vi får tillgång till de sköna konsterna, till vetenskap, till bekväma stolar, osv.

Men en kostnad finns: Det måste finnas ordnad energi att konsumera. Det vill säga, det måste finnas koncentrerad energi tillgänglig, som civilisationen kan omvandla till diffus energi (d.v.s. värme, sopor, osv, d.v.s oordning). Endast så kan civilisationen upprätthållas.

När vi ser tillbaka på den mänskliga historien kan vi konstatera flera tillfällen när civilisationer förlorat tillgången till överskott på ordnad energi, och därmed, alltid, gått under. Detta hände Romarna, Maya, Puebloindianerna, o.s.v

Vår västerländska civilisation har i princip alltid haft tillgång till en ökande mängd ordnad energi – när Europas skogar och åkrar var fullt utnyttjat hittade vi Den Nya Världen. När denna höll på att bli fullt utnyttjad, hittade vi oljan (den mest lättillgängliga koncentrarade energiform som någonsin existerat på jorden), och vi kunde fortsätta bibehålla, och t.o.m öka komplexiteten i vår civilisation: denna explosion av fossilanvändning går ironiskt nog under benämningen "den gröna revolutionen".

Vi är idag så pass beroende av oljan, att vi faktiskt förbrukar 10 kcal fossil energi för att framställa 1 kcal mat. Så ineffektivt och slösaktigt är faktiskt vårt superkomplexa samhälle.

Vi står nu inför ett paradigmskifte. Tillgänglig ordnad energi kommer i all framtid att vara i minskande. Detta betyder, ofrånkomligen, att mängden komplexitet i samhället kommer vara tvingad att minska. Vår civilisation som den ser ut i dag, med en extrem grad av komplexitet (det vet alla som t.e.x upptäckt att det lustigt nog faktiskt finns både ”PR-firmor” och ”reklamfirmor” och att dessa ofta skyr varann som pesten).

Problemet är dock detta: Vårt samhälle är vant vid att hantera utmaningar genom att öka mängden komplexitet: utbildningsutmaningen löstes genom att addera ett lager av komplexitet som vi kallar ”skola”. Transportutmaningen löstes genom att addera lager av komplexitet kallade ”vägar”, ”järnvägar”, ”kanaler”, osv.

Och dagens utmaning - för alltid minskande mängd tillgänglig energi möts naturligtvis med försök till ökad komplexitet som t.ex elbilar och elstationer, gasbilar och gasstationer, o.s.v

Dessa försök är emellertid dömda att misslyckas, helt enkelt eftersom minskande komplexitet är ofrånkomligt. Detta betyder, att vår extremt komplexa (och extremt energikrävande) civilisation är dömd till en stegvis kollaps: ibland kommer plötsliga komplexitetsminskningar ske, som t.ex att någon diktatur försvinner i inbördeskrig och vi därmed inte längre får några bananer. Ibland går det smygande, som t.ex att polisstationen på din ort läggs ner. Ibland ännu mer smygande, som att hålen i asfalten på din gata inte lagas... vägen bara fortsätter falla sönder.

Denna kollaps är alltså ofrånkomlig. Vad kan vi göra?

Det första att göra är att förstå detta intellektuellt. Det andra är att förbereda sig mentalt på implikationerna av detta (nej, det kommer inte vara möjligt att flyga till ett hus i Thailand på vintrarna när du gått i pension om 20 år).

Nästa steg är att förbereda sig praktiskt. Vi inser alltså att låg komplexitet är ett vinnande koncept för framtiden. Vårt livsmedelssystem är extremt komplext – en egen trädgård har en långt lägre komplexitet. Alltså bör du anlägga en trädgård. Enligt ett analogt resonemang bör du skaffa en solpanel, stearinljus, undersöka alternativa källor till vatten, vattenrening, osv. Du bör även öva dig i praktiska färdigheter, som t.ex att laga kläder. Kort sagt: saker som är decentraliserade och ickekomplexa kan ha en framtid. Andra saker kommer att bryta ihop och försvinna. Kanske inte plötsligt. Men obevekligt, obönhörligt, och alldeles ofrånkomligt.

Det viktigaste av allt är dock detta: Lär känna dina grannar. Det är ni som kommer att vara hänvisade till varandra när civilisationen allt mer faller ifrån: precis som det alltid har varit.

Jag vill rekommendera den här filmen: den är benhård, men den kan också väcka den djupast sovande. Jag vill även rekommendera den här boken: den kan ge dig förståelse om vad som händer, råd, tröst, och till och med en smula hopp. Läs den. Och se även författarens egen blogg. Och lycka till.

PS. Det går inte att säga något om tidsperspektiv för denna kollaps. Vi har att förhålla oss till det ytterligt komplexa samspelet mellan tilltagande klimatkollapsen, krig, fortsatt nyliberalt rånmord på vårt samhälle, skuldvalutans stryptag, och trolig hyperinflationär kollaps. Dock: En tidsram sätts avvärldens hastigt imploderande exportmarknad för olja, vilket innebär att Sveriges oljeproducenter Norge, Danmark, och Ryssland ha slutat exportera olja dsenast 2030. DS.

 

Ron

21 april 2012 19:12

Vad säger du om naturgasen som en ersättning till oljan?

Anders Limes

23 april 2012 19:02

Naturgas används i ohygglg omfattning redan, se t.ex

http://en.wikipedia.org/wiki/File:World_Energy_consumption.png

Det finns ingen stor extrakapacitet av naturgas, vi närmor oss hastigt peak gas också. Dessutom, som jag skrev ovan, så är den infrastrukturinvestering som skulle krävas för att byta oljeberoendet till ett gasberoende bortom det möjliga. Och alltsp inte ens önskvärd eftersom gasen peakar inom kort.

 

A

21 april 2012 19:57

Jag tror personligen det bästa man kan göra är att driva företag inom en framtidsbranch. Det har jag själv gjort i några år, sedan jag fullt ut förstått peak oil, pengar och miljö. Jag känner mig säker på min egen familjs framtid och känner ingen rädsla, vilket jag annars troligen gjort. I framtidsbrancherna gör man ofta också något bra för världen vilket gör att man känner meningsfullhet. Men för flertalet blir det nog tufft även i Sverige. Lite krasst så ser jag det som att den stora tragedin redan inträffat i form av befolkningsexplosionen i oljans spår. Oavsett system så är jag inställd på en tuff värld och påbörjad befolkningsminskning inom 20-30 år. Och jag är en optimistisk person - vilket jag tror även du är för att kunna ta in så annars mentalt jobbig information och acceptera den. Jag är dock imponerad av att du lägger så mycket ideell tid på detta som du annars, liksom jag, kunde lagt på att förbereda dig :)

Anders Limes

23 april 2012 19:10

Tack så mycket. Jag kommer inom kort avsluta skrivandet på denna blogg, av exakt den anledningen som du nämner. Därefter kommer jag ägna all min tid och energi åt förberedelser av olika slag. Jag skriver därför att jag upplever att jag kommit till en del viktiga insikter.

Jag vill publicera dessa anspråkslösa insikter därför att jag då kan lämna det hela bakom mig och kunna se mig i spegeln i framtiden och säga att jag gjorde vad jag kunde för sanningen, och för människorna, och för framtiden. Men som sagt, ett par inlägg till och sen kopplar jag från.

Ja, optimism. Förr i tiden betydde det vad vi idag kallar framstegsnaivist. Idag betyder det stigfinnare i kollapsen. Visst? Jag vill kalla mig optimist; det kommer jag vara så länge det finns blommor, bäckar, och fåglar.

Du nämner ett företag inom en framtidsbransch, det låter spännande. Jag vill gärna höra mer om det, om du vill så maila mig gärna (zorn08@gmail.com) eller skriv ngt här. Lycka till, under alla omständigheter.

 

A

22 april 2012 19:53

För övrigt anser jag att PO och minskad komplexitet är fantastiskt! Det tar oss in på klimatlösningarna med tvång. Problem på kort sikt men del av lösningarna på lång sikt. Det finns studier som visar att vi med bef energisparande teknik kan minska världens energibehov med mer än 70%. Med billig olja och dagens system händer inget, med PO tvingas saker att hända. Men inte utan stora sociala problem och omställningar naturligtvis...

Anders Limes

23 april 2012 19:13

Jag håller med. Som jag skrev här

http://limes.bloggagratis.se/2008/11/28/1148809-pale-blue-dot/

Innehåller just kollapsen chansen - efter vad det verkar, vår enda chans - att biosfären skall överleva vårt mordiska angrepp. Det är en hoppingivande tanke.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Invandringen till Sverige slår, som bekant, alla rekord. Nedan tankar om detta.   1. Syfte   Vilket syfte invandringen har för våra ägare (”eliten”) finns det olika uppfattningar om. En gör gällande, att den drivande dynam...

Jag har varit borta från bloggen ett tag, som ni säkert har märkt.   Orsaken är, att jag har ägnat all min energi åt att istället bygga en framtid åt mig och min familj - genom att skaffa gård, djur, kunskaper, nätverk, osv är vi nu på en kurs so...

Det djupa och egentliga syftet med Euron - liksom med all skuldvalutor - är att möjliggöra bankirernas stöld av fokens egendom, som vi tidigare gått igenom. Vi minns även, att det bankirkontrollerade NATO med stöd av det bankirkontrollerade Sverig...

För inte så länge sedan tog jag ett spadtag i den hundraåriga rabatten av såpnejlikor. Det var svårt, tungt att komma nedåt med spaden, men efter mycket hackande lyckades jag bända upp en fyrkant jord. Och då såg jag orsaken till motståndet: he...

Stuxnet är samtidens bästa datorvirus. Det är helt enkelt en fantastisk skapelse, en tour de force i destruktivitet. Vi känner numera till en hel del om Stuxnet. Det är ganska stort för att vara ett virus, en halv megabyte, men det är sannerl...