Senaste inläggen

Av Anders Limes - 14 oktober 2008 13:46


Puh! …?

 

Efter att våra stora ledare satt sig ner och diskuterat i Paris i helgen, verkar saker och ting (se förra inlägget) lösa upp sig. Kanske.

 

Betänk följande: Veckan efter att USAs krispaket lagts faller världens börser som en sten med en stor sten bunden till sig. I Stockholm ned mer än 20% på 5 dagar, d.v.s per definition en ”börskrasch”.

 

Veckan efter att EUs krispaket lagts (=denna vecka) stiger börserna världen runt som en varmluftsballong med raketmotor.

 

Tydligare exempel på USAs nedgång och fall, eller på slutet på unipolaritet, får man leta efter.

 

Varför spelade Henry Paulsons krispaket ingen roll?

 

Dels naturligtvis därför att inget mindre än ett världsomspännande grepp kunde ha någon effekt, men framförallt på grund av att planen innehöll så många grundläggande fel (och varför dessa grundläggande fel aldrig dykt upp i svenska media undrar jag fortfarande… DNs Johan Schück, t.ex., har en del att förklara på den punkten)

 

USAs skuldberg är som sagt idag i paritet med jordens BNP. Denna skuld kan ses som uppdelad i tre nivåer; privat skuld (kreditkort, bolån, billån…), företagsskuld, och statsskuld.

 

***

Det hela kompliceras av att mycket av denna skuld är ”försäkrad” med hjälp av ett instrument som heter CDS; summan av CDS-kontrakt uppgick i september i år till minst 58 tusen miljarder dollar (dvs även dessa i paritet med jordens BNP). Finansmannen Warren Buffet  – en man som vanligen har en sjujäkla koll – har kallat CDS för ”Financial weapons of mass destruction”.


***  


Paulsonplanen gick ut på att staten köpte utestående lån av företag, alltså en överföring av skuld inom USA. De utestående, obetalda lånen kvarstår, men belastar nu USAs kreditvärdighet istället för olika företags, vilket enligt förhoppningen skall få dessa företag att kunna börja låna igen vilket skulle lösa upp kreditknuten. Dessutom skall detta förhindra en kaskadeffekt av kollapsande CDS.


Notera att privatpersonera som sitter fast i olika skuldfällor inte berörs av denna plan. Man anger att när lånen blir bättre – alltså framförallt bostadsmarknaden återhämtar sig – kommer dessa köpta lån att ånyo stiga i värde och skattebetalarna kommer att få tillbaka sina pengar.

 

Precis hur bostäder skall stiga i värde med hjälp av en plan som helt enkelt stjäl pengar från skattebetalare (a.k.a. bostadsägare) för att ge till en uppsättning banker, framgår inte av planen. Vidare; om bostadspriserna skulle stiga till tidigare (pre-krasch) nivåer  så skulle det allt fattigare amerikanska folket inte ha råd att bo. Det var ju just detta faktum som utlöste krisen från början!

 

Hursomhelst - bl.a p.g.a ovanstående så föll planen initialt i representanthuset. Som bekant fläskade man sedan på med riktade bidrag till olika kongressmäns specialintressen vilket fick tillräckligt många röstande att glömma sitt större ansvar, och rösta igenom planen. Bra för bankerna och deras ägare. Dåligt för USA och dess folk.

 

Finns det fler skäl till att planen är så problematisk? Visst finns det:

 

USAs stat måste som bekant idag låna pengar för att gå runt, för närvarande drygt  400 mdr dollar per år. Dessa pengar kommer från försäljning av statsobligationer.

 

Nu måste alltså mängden sålda statsobligationer mer än fördubblas. Frågan är – finns det köpare till alla dessa? Betänk, att när obligationerna inte säljs, då har USA inte längre råd att betala sina många åtaganden, och då återstår… tryckpressen.

 

Dags att ta fram historieboken igen. Ett klassiskt exempel på en skuldsatt nation som tog fram tryckpressen för att betala sina fordringsägare är Tyskland under Weimaråren. Som bekant ledde den resulterande mark-kollapsen/hyperinflationen  till samhällelig kollaps med gatuslagsmål och polarisering. Som vanligt var det den mest aggressiva och våldsbenägna fraktionen som gick segrande ur striden – alltså nazisterna.

 

Om en liknande utveckling sker i USA, vilken fraktion kommer segra då? Och vidare – vad säger USAs alla fordringsägare när deras dollartillgodohavanden går upp i rök p.g.a dollarns kollaps? Vad kommer Saudierna, Kineserna, Ryssarna att ta sig till i en sådan situation? Å andra sidan – dessa fordringsägare skulle med all säkerhet bli blåsta när bankerna de investerat i gått omkull, vilket säkerligen skett om ingen plan lagts fram.

 

Tanken är skrämmande. Kanske är det dessa skräckscenarier – krig och/eller revolution – som tvingade igenom planen trots dess många brister. Kanske var det helt enkelt ännu en amerikansk stöld, faciliterad av en köpt kongress, från medelklassen till överklassen. Kanske lite av båda.

 

Dock - möjligen är det så att dollarns status som global reservvaluta (vilket skiljer den från Weimar-markens) utesluter ovanstående händelseutveckling. Kanske kan EUs räddningspaket – om det går igenom Europas olika parlament– lösa upp situationen tills vidare.

 

Kommande månader kommer bli mycket intressanta. USA mellan en rock och ett hard place är ett skådespel att följa – imperier kollapsar ju, trots allt, inte så ofta.



Under tiden så har Jon Stewart någonting att säga om hur GWB bidrog till att få igenom Paulsonplanen... Chockdoktrinen, ni vet!


Tillägg: se "Kreditkrasch, del 3", här.



 

ANNONS
Av Anders Limes - 9 oktober 2008 17:24

Gott folk, jag åker iväg till Frankrike ett par dagar. Så, som de säger i Europa: Auf Wiederschreiben i början på nästa vecka. Tills dess!

ANNONS
Av Anders Limes - 7 oktober 2008 15:33


De senaste 10-20 åren har präglats av en historisk kreditexpansion - en kreditbubbla som nu håller på att spricka. Hur gick det till?


Kort sagt - ungefär så här: produktion av alla slags prylar ”outsourcades” till ”tillväxtekonomierna”. Samtidigt föll USAs oljeproduktion bara för att ersättas av produktion i resten av världen (Konsumtionen av olja har som bekant bara stigit i USA som nu suger i sig en fjärdedel av jordens olja trots sina ynka 5% av jordens befolkning).


Tillväxtekonomiernas produktion av prylar och olja exporterades tillbaka till USA (I en härlig gegga av sweatshops, ohyggligt energiintensiva globala transporter och vansinniga vinster till multinationella företag, kort sagt: ”Globalisering”).


USA betalade denna import med lånade pengar.


Lånade pengar?


Japp. Personlig skuld + företagsskuld + statsskuld i USA är nu helt i paritet med världens totala BNP.


Varifrån kom alla pengar? Kort sagt - ungefär härifrån: Alan Greenspan sänkte styrräntan samtidigt som GWB tog bort alla regler för utlåning (det kallas ”avreglering” eller ”fri marknad” och är ”bra” enligt alla som kan tjäna pengar på det). Resultatet blev att USA badade i billiga, lättillgängliga pengar, vilket ledde till en explosion av alla slags lån (bostad, bil, kreditkort, utbildning, etc).


Långivarna i USA – som tjänade storkovan på att sälja skuld (de cashade ju in räntan och dessutom en uppsjö ”administrativa avgifter”) sålde sedan vidare sina lån till t.ex en investmentbank, där lånen paketerades ihop med andra lån och därefter såldes vidare till (framföralllt utländska) investerare i olika former, t.ex pensionsfonder, regeringar, etc. En bra ordning för långivarna, de behöver inte ha en massa utestående lån på balansräkningen och kan alltså obehindrat fortsätta låna ut pengar.


Alla tjänar på affären – Alan Greenspan och GWB som kan sola sig i glansen av en expanderande ekonomi, storföretagen som tjänar på globaliseringen, den amerikanska konsumenten som kan shoppa, shoppa, shoppa, ”tillväxtekonomiernas” nyrika sweatshop-direktörer och sist men inte minst de utländska investerarna som cashar in ränta på en idiotsäker investering.


Idiotsäker, kunde investerarna visa sina andelsägare, eftersom alla amerikanska värdepapper de köpt hade högsta kreditsäkerhetsratingen – AAA – enligt både Standard & Poors och Moody’s.

  

***


Tjänade verkligen ALLA på afären, undrar du kanske? Nej, du hade precis rätt; varken miljön eller arbetarna i ovan nämnda sweatshops tjänade ett skvatt på affären, däremot blev båda utsugna, söndermanglade, och förstörda. Men som vilken ekonom som helst kan förklara för dig har sådana bisaker (s.k. ”Externaliteter”) inte  någonting i ett ekonomiskt resonemang att göra. Här handlar det nämligen utelsutande om profit.


***

  

Resultatet blev en värld i vilken USA exporterade skuld – a.k.a räntebärande värdepapper och skulvaluta i form av dollar – till resten av världen som i utbyte exporterade olja, elektronik, kläder, mat, etc till USA, till det ringa priset av miljoner utsugna slavarbete och ett stycken söndersmulat jordklot.


Sedan hände någonting. Lånehajarna i USA blev för giriga. I sin jakt på evigt ökad låneförsäljning expanderade de sin kundbas genom att gräva nedåt i inkomstligan – från ”prime” till ”subprime”.


Minns dvärgarna i Moria, som av girighet grävde för djupt ned i berget och väckte den eldsprutande Balrogen...!


Man började låna ut till The NINJAS (No Income, No Job or Assets). Nya lån där man under en startperiod inte ens behövde betala på räntan – den adderades till lånesumman – dök upp.


Som man kanske kunnat förutse, klarade dessa människor inte av att betala sina lån. De kollapsade. Och det gjorde deras lån också, lånen som sålts och paketerats och sålts och till slut hamnat utsmetade över hela jordens finanssystem. Och nu undrar varje långivare på jordklotet hur mycket sådana här dåliga lån de andra långivarna sitter på. Allas kreditvärdighet är således oklar (Som ni förstår upplevs Standard & Poors och Moody´s utsagor inte längre precis 100% tillförlitliga).


Alltså lånar ingen ut en krona till någon annan. Et voilà: Kreditkris!


Det eldsprutande monster som släpptes loss har just bara börjat riva, slita, och bränna. Sjuhundra tusen miljoner lånade pappersdollars kommer inte att kunna stoppa honom. Mer om det i nästa inlägg.

Av Anders Limes - 6 oktober 2008 15:18


 

Den 1 oktober 2008 aktiverades ett nytt militärkommando i USA, vid namn CCMRF (Uttalas "Sea-Smurf").  För första gången sedan inbördeskriget finns nu stående aktiv trupp inuti USA. Army Times, den amerikanska arméns egen tidning, skriver så här glatt om denna nya enhet, och det kanske inte är så konsktigt att militärerna är glada, men vad betyder det hela egentligen? Visst känns det hela lite bekant?

 

Vi tar upp den dammiga historieboken ur kappsäcken och går tillbaka 2000 år i tiden, till norra Italien. Det är år 49 fKr, Julius Caesar har just total-ägt Gallien och tycker det är dags att styra upp politiken hemma i Rom, Krigsherre-Style. Tyvärr har han emellertid inte oinskränkt makt i Rom, eftersom Rom vid denna tid styrs av Senaten.


Caesar kan inte heller bara knalla iväg till Rom med sina legioner från Gallien, detta på grund av en lag som förbjuder trupp söder om floden Rubicon - alltså inuti det Italienska hemlandet.

 

…Eller kan han? Visst kan han! Caesar går som bekant över Rubicon med sina trupper, slår ner allt motstånd i det därmed utlösta Inbördeskriget (Ni såg väl HBO-serien Rome, visst?) och utropar sig som Imperator, kejsare, diktator, The Shit, etc. Därmed avslutas den tidsperiod i Roms historia som kallas Republiken, och Imperietiden inleds (även känt som tyranniet, diktaturen, etc).

 

Så, åter till USA och 2008. Det har sedan inbördeskriget funnits en lag, s.k Posse Comitatus, som förbjuder aktiv trupp i hemlandet. Undantag finns för Nationalgardet när det styrs av guvernörer, och så finns det ett undantag för kustbevakningen, men den federala regeringen – dvs Bush – har varit förbjuden att styra över militären när den befinner sig i hemlandet. De demokratiska poängerna med en sådan lag är uppenbara.

 

Posse Comitatus upphävdes 2002 – av Bush – men upphävandet upphävdes 2006, av kongressen. Dock upphävde Bush omedelbart upphävandet av upphävandet i ett s.k ”Signing Statement”, dvs att han skrev en liten brasklapp innan sin signatur på dokumentet från kongressen.


I detta sammanhang kan vi för övrigt notera att ingen tidigare president har skrivit så många signing statements som Bush. Detta är ett av huvudskälen till att hans administration allt oftare kallas "The Imperial Presidency".


Hursomhlest - imperatorn har alltså helt enkelt skitit i de folkvaldas åsikt och kört över dem i denna fråga. Han ska fan få styra över militärer hemma i USA, och så är det med det.

 

Men varför…???

 

Upp med historieboken igen! Till 2001, i Argentina. En jättelik kreditkris (det låter kanske bekant) håller på att utspela sig. Folk springer till bankerna för att ta ut sina pengar – en klassisk run on the banks. Högerregeringen bestämmer sig för att sätta stopp och förbjuder bankuttag. Detta leder till upplopp och skadegörelse, folk sabbar reklamaffischer för Coca-Cola osv, varvid regeringen bestämmer sig för att eskalera med polisen (klantskallarna hade inte några arméenheter i närheten), det blir skottlossning och människor dör, men det leder bara till ytterligare eskalering av upploppen. Tillslut ger presidenten upp och flyr från taket på palatset i helikopter.

 

…Det påminner lite om töntarna som flydde från amerikanska ambassaden i Saigon, också de i helikopter…

 

Hursomhelst. Det är stora tider. Imperiet skakar i sina grundvalar.


Jag säger inte att amerikanska armén kommer börja stridsvagna runt på Manhattan imorrn, men jag säger att stressnivån i samhället stiger, skyddsmekanismerna försvinner, och situationen förvärras dag för dag. Fullt tillräckliga skäl för eftertanke (och bloggande).


Jag återkommer inom kort - tills dess, varför inte spana en Bank Run på film (Jimmy Stewart i huvudrollen!).



Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ limes med Blogkeen
Följ limes med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se